Våga och vinn

Vågar man så får man vara med om nya saker som kan vara riktigt spännande

Skrivandet kan vara otroligt ensamt och det kan vara svårt att veta hur en text fungerar om ingen får läsa den. Jag har haft turen som har hittat en testläsare via Facebook och hon har än så länge läst första halvan av min roman. Nu har jag även skickat andra halvan och väntar med stor spänning på feedbacken.

Vi har aldrig träffats i verkliga livet men vårt samarbete fungerar bra. Jag tror att vi har mycket att ge varandra och i framtiden hoppas jag att vi kan fortsätta vårt samarbete.

Jag har läst första halvan av hennes manus och nu är jag i full gång med att läsa andra halvan. I dagarna presenterade hon även omslaget och titeln på boken och det är så spännande att få vara en del av detta. Jag får läsa före boken ens har kommit ut och jag känner mig hedrad att få vara en del av detta. Tack Anethe för att jag får delta i din resa.

https://anethebergendahl.wordpress.com/2017/03/22/forsta-feelgoodromanen-i-en-trilogi/

Så alla där ute som saknar skrivkompisar och kanske är osäkra på om ni vågar visa er text för någon.
VÅGA !!
Du har ingenting att förlora på att be en annan skrivfantast att läsa din text. Visst är det skrämmande till en början då man är rädd för att hela texten ska suga. Men...
När du väl får feedbacken och inser att du kan få ut så mycket mer av din text då sitter du bara där och ler. Fingrarna glöder och orden bara kommer till dig.
Texten växer och blir så mycket bättre. Så var det i alla fall för mig.

Din text kan aldrig bli bättre om den aldrig får läsas av någon. Visst kan familj och vänner läsa din text men jag lovar att de inte vågar vara lika kritiska. Den feedbacken jag har fått från min testläsare är helt ovärderlig. Man kommer inte hålla med om allt men mycket blir en "aha" upplevelse.

Så VÅGA och VINN annars kommer du aldrig vidare.

Varför ska det drabba mig?

Allt flöt på så bra och jag såg orden växa och historien bli bättre. Jag skrev och skrev men något hände. Varför?

Jag har kommit långt i mitt redigerande och jag har känt att det har gått otroligt bra. Det går fortfarande bra men det går otroligt långsamt. Som tur är vet jag varför.

Min hjärna vill inte riktigt samarbeta med mig och jag har i perioder tagit en paus. Jag är utbränd och ledsen för att det påverkar det jag älskar så mycket.

Skrivandet får mig att sprudla av glädje och inget får mig att vilja komma framåt så mycket.
Men i bland måste man lyssna på sig själv. Förr kunde jag sitta i timmar och skriva men det kan jag inte längre. Men jag tänker inte ge upp.

Första delen är redigerad och jag vill skicka ett stort tack till Anethe för hennes feedback. Den har gjort mycket för min text och ändringarna har gjort den mycket bättre. Har nu skickat andra halvan och ser fram emot den feedbacken.

Jag har fått acceptera att det tar längre tid än vad jag från början tänkte mig men det är bara att gilla läget.

Det är viktigt att leva i nuet och skrivandet är ett bra sätt att göra det. Man är just där, just då.
Man ska bara tänka på vad man ska ändra, skriva om och lägga till. Även om det tar längre tid för mig än vad det brukar så är det ändå vansinnigt roligt. Jag har gjort om min tidsplan men vad gör väl det. Tids nog blir jag klar och det är lång tid kvar på 2017.