Det går bra nu

Som ni alla vet har jag ett stort jobb framför mig och jag är äntligen igång. Gissa om jag har kul?

Jag har läst mycket om redigering och jag har försökt hitta olika metoder som kan fungera. Än har jag inte hittat någon som har lockat mig. Jag har gått igenom manuset från början till slut och försökt hitta alla fel och luckor. Men det är ett stort jobb och det tar massor med tid.

Innan jag skickade mitt manus till testläsare har jag gått igenom det flertalet gånger och gjort en rad ändringar. Men jag är oerfaren och gör många fel. Till slut tröttnade jag på hela manuset och ville bara att någon annan skulle läsa det för att jag skulle komma vidare. Sagt och gjort !

I väntan på svaret var jag lika otålig som vanligt och började läsa om skrivandets alla delar. Jag lyssnade på podcasts och jag lärde mig en hel del. Då kom funderingarna. Jag hade mycket att skriva om och jag behövde jobba mer på gestaltning. Kanske inget som jag är en mästare på men övning ger färdighet.

När jag fick tillbaka mitt manus från testläsare fanns där massor med noteringar om gestaltning och dialog och jag kunde inte göra annat än att hålla med. Det var bara att sätta i gång och försöka få ordning på de delarna.

Där är jag nu. Jag läser noteringar, skriver om, byter plats på ord, formulerar om och lägger till.

Helt plötsligt tycker jag inte att redigeringen är lika tråkig längre. Jag ser hur historien växer och jag är helt säker på att jag kommer att kunna stryka vissa scener vid en nästa redigering.

Ett leende på mina läppar finns där hela tiden och jag vill inte sluta. Kvällarna blir sena men jag får mycket jobb gjort.

Än en gång tror jag på det hela även om det är lång väg kvar. Men jag ska göra det med stor känsla och jag ska lägga ner min själ i arbetet.

Dialogerna exploderar och gestaltningen kommer sakta men säkert.

Äntligen känns det roligt igen och jag mår så vansinnigt bra av denna eufori.

Att vända negativt till positivt

I allt nytt man tar sig för med lär man sig alltid något

I tidigare inlägg var jag ganska mycket under isen och funderade starkt på att sluta skriva helt och hållet. Men nu känns det på ett annat sätt.

Jag har fått respons från testläsare och jag har bara ögnat igenom feedbacken. Först var jag nervös att läsa feedbacken men sedan kände jag att det var lika bra att få det gjort. Jag behöver den för att kunna komma vidare.

Som alltid i feedback så finns det ris och ros. Även om jag har lättare att ta till mig ris så ska man vara noga med att också läsa ros. Allt man är dålig på kan man göra bättre och allt man är bra på kan man alltid utveckla.

Skulle ni fråga mig direkt efter jag läst en del av feedbacken så hade jag nog bara sett det som kan göras bättre. Eller det som är dåligt (Så har testläsaren inte alls uttryckt sig men det är så jag tycker)Men där fanns också ljuspunkter och det jag själv tyckte var mediokert/tramsigt var tydligen inte så pjåkigt. Spännande!!

Men nu vill jag sända ett stort tack till testläsaren. Hon har gjort ett mycket bra jobb och har gett mig massor med nya idéer på ändringar och tillägg som jag kan göra. Nu väntar ett stort jobb men jag ser framemot det med glädje. Jag vet att historien kommer att lyftas rejält om jag bara får till alla punkter.

Sen kan jag även säga så här att även om det är rent utav nyttigt att få feedback så finns det saker man inte håller med om. Vissa saker är så viktiga och dessa ska bara finnas med. Sen upplever man omvärlden på olika sätt och det är det som är så kul. Vi är alla olika och vi tycker olika. Det man måste tänka på med respons är att det är vad en annan människa tycker. Det är inte lag.
Alla människor har olika erfarenheter i livet och det gäller bara att dra nytta av dessa.

Jag kan rekommendera alla som skriver att skaffa en testläsare eller det bästa är att ha flera.
Du får nya ögon på din text och du får massor med bra idéer på vad som kan bli bättre och vad som kan ändras. Men kom i håg att det fortfarande är du som bestämmer.

När jag tyckte att allt var värdelöst så vände jag på det.
Jag var nog inte så värdelös som jag trodde från början. Nu ska jag jobba med det som jag behöver bli bättre på. Jag har en lång väg att gå men jag ser fram emot den.
Ska jag någonsin lyckas så måste jag jobba hårt.

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Att livet har sina med- och motgångar är jag fullt medveten om men i bland känner man bara för att ge upp fullständigt.

Man stretar på och man försöker och ändå känns det som allt man tar i blir misslyckat.
I dag är en sådan dag. Hur ska jag någonsin nå mina drömmar om jag inte ens kan skriva ordentligt?

Låt mig berätta det hela från början.
Jag skickade halva mitt manus till testläsare för ett tag sedan och egentligen skulle jag ha lagt manuset åt sidan och gjort andra saker men jag kunde liksom inte låta bli. I stället kom jag på massor med saker som jag ville ändra i manuset. Flera saker jag vill ta bort och en del scener som jag vill skriva om.

Ja, ja jag är rastlös jag vet. Jag har svårt att bara släppa saker.
Men om man brinner för en sak lika mycket som jag gör så är det svårt att bara släppa det.

Men mitt i allt detta så kom den där jobbiga gnagande känslan över mig.
Den där känslan att allt jag skriver är dåligt. Att jag helt borde släppa mina drömmar att någonsin bli författare. För det kommer antagligen aldrig hända. Jag kommer aldrig komma i mål och boken kommer aldrig att bli klar.
Varför skickade jag denna smörja till testläsare? Varför ta upp deras tid med denna smörja?

Jag har skrivit klart men just nu känns hela manuset värdelöst. Jag gillar inte längre mina karaktärer och jag tror inte att historien håller hela vägen. Men varför denna känsla helt plötsligt?

Jag önskar att jag kunde svara på det och jag önskar att jag kunde göra något åt det. Just nu vill jag bara trycka ner DELETE- knappen och glömma alltihop. Men jag tror inte att jag klarar av det.
Jag är nog alldeles för envis för att bara ge upp även om det är precis vad jag vill göra just nu.

Jag är helt säker på att många känner så här i bland men vad ska man göra åt det?
Ni som har befunnit er i svackor som raserar hela drömmen om att skriva den där romanen. Vad gjorde ni när ni slutade tro på er själva?

Jag hoppas på att jag kommer ur denna svacka för den är inte rolig att befinna sig i.

Välkommen 2017

Nytt år, nya möjligheter.
Visst är det så men det låter så uttjatat tycker jag.

Men 2017 är året då jag tänker lägga in en ny växel. Jag ska bli klar med redigeringen av romanen och jag ska skicka in den till förlag. Bära eller brista.
Men innan jag kan göra det så har jag en lång väg att gå. Jag har ändringar korrigeringar kvar att göra och jag vill känna mig nöjd innan jag skickar in den.

Antagningschanserna är minimala men jag är villig att ta den chansen. För om jag aldrig försöker så kan jag heller aldrig få veta om jag kan lyckas. Det är en tung väg att gå men jag måste gå den hela vägen. Jag vill verkligen detta av hela mitt hjärta.

Men hur ska jag veta när jag är färdig och hur ska jag någonsin bli nöjd?

Jag har läst någonstans att när man bara läser sin text utan att göra några ändringar då kan man känna att man är klar. Jag är inte riktigt där.
Att jag ska bli nöjd är i princip omöjligt då jag har enorma krav på mig själv.

Men jag känner att startskottet har gått och nu är det bara att kämpa.
Men jag är redo och det känns så skönt. Energin sprudlar och jag längtar efter att sätta tänderna i detta på ALLVAR.
Må lyckan och orken vara med mig. Jag välkomnar 2017 med öppna armar och önskar er alla att även ni ska få ett fantastiskt skrivarår.