Välbehövlig skrivpaus

Sommaren är den perfekta årstiden att få tid till skrivande.

Planerna var oändligt stora men inget hände.

Frustrationen var enorm men efteråt kom svaret.

 

 

 

Min sommar skulle innehålla ytterligare en redigeringsomgång av boken.

Jag hade förberett mig och var redo att komma vidare men det gick inte bra.

 

Flera gånger har jag öppnat dokumentet.

Stirrat bland orden och stängt det igen.

Några timmar senare har jag gjort samma sak.

Öppnat dokumentet, läst några rader för att sedan inse att jag inte orkar ta tag i det.

 

Detta har jag upprepat för att till slut ge upp helt.

Jag tog helt enkelt semester ifrån allt, även om jag inte ville behövde jag det.

Trodde att jag skulle orkar för att det är roligt men ibland får man inse sin begränsningar.

 

Efter att nu börjat jobba igen efter semestern då jag tyvärr har mindre tid kanske det trots det kan bli lättare. Jag har förlåtit mig själv för att jag inte gjort det jag bestämt under sommaren.

Men vad har jag gjort i stället?

Jo, jag har varit tillsammans med min familj, mina vänner, läst böcker, varvat ner i solen med ett glas vin och bara njutit av att vara ledig.

Tagit dagen som den kommer för att någonstans hitta energin.

 

Det har varit helt fantastiskt.

Nu tycker säkert många skrivande människor att detta är helt bortkastad tid men det stämmer inte.

Återhämtning är det viktigaste annars orkar man ingenting till slut.

För vad händer när man inte ens tycker att det är roligt att skriva längre?

 

När man är på väg in i utmattningen och det man älskar är tråkigt. Då har man kommit helt snett.

Jag har varit där själv och därför gjorde jag valet under sommaren att BARA ha semester.

Min hjärna har aldrig semester och idéerna är många. Nu längtar jag efter att öppna dokumentet, placera fingrarna på tangentbordet och bara SKRIVA.

 

Tackar mig själv för pausen och de släppta kraven.

Nu är jag mer hungrig än någonsin att bli KLAR.

Välkommen verkligheten jag är redo, nu kör vi.

 



TID är en gåva

Insikten av att tiden inte alltid räcker till kan vara sorglig.
Men det är en del av livet och ingen har superkrafter och kan klara av vad som helst.
Själv måste jag hushålla med energin men det har också gjort att jag prioriterar saker som jag mår bra av.

Jag har en plan och vet precis vad nästa steg är i skrivprocessen. Det tar bara tid och energi att komma dit just nu. Är inne i ett annat projekt som jag hoppas kommer att bära frukt i höst.

Men jag vill skriva och jag vill bli klar med min roman.
Nästa steg för mig är att gå igenom varje kapitel och göra en sammanfattning.

Notera vilka ändringar som behöver göras och vilka delar som behöver korrigeras.
Har börjat lite smått men inte kommit speciellt långt men jag hinner.
Deadline för att jag ska vara klar med mitt manus är satt till årsskiftet. Jag tycker inte att det är kul att det är så lång tid kvar men det har varit behövligt.

Behövligt för att jag ska orka med. Vill inte pressa mig själv och jag tror att resultatet blir betydligt bättre om jag är noggrann och tar det lugnt.
Är just nu uppe i ett ganska stort projekt och  det tar tid. Bygger upp mitt varumärke som fotograf och det är ett stort jobb. Förhoppningsvis leder det någonstans och jag hoppas att uppdragen kommer under hösten.

Men snart är det semester och då finns det tid att läsa. Då ska jag läsa mitt manus och göra alla de ändringar jag vill göra. Familjen är på min sida och de förstår varför jag vill göra detta.
Ser fram emot att få se historien växa ännu mer. Vill få den klar och göra mitt allra bästa innan det är dags att flyga. Sex månader kvar till deadline och jag är helt säker på att jag är klar långt innan dess.

Även om jag inte är det så gör det inget. Jag hinner!!
Det känns tråkigt att göra prioriteringar och jag önskar att jag hade all tid i världen men så länge man prioriterar rätt saker så har man inget att oroa sig för.

Vill hela tiden

Längtan är stor när jag gör något annat. Vill vara i ruset och det känns inte som jag får nog.
Väntar på nästa stund som jag får känna pulsen och dra på smilbanden. LÄNGTAR!

Tror att många skrivande människor vet precis hur det känns när man vill skriva hela tiden.
Vill hamna i FLOW och tappa både tid och rum. Tyvärr har jag inte möjligheten att befinna mig där hela tiden. Måste hinna med livet utanför boken också, vill inte missa allt annat som händer runtomkring mig.

Vill inte upptäcka en dag att jag missat mina barns uppväxt för att jag skulle skriva de där böckerna.
Det bästa är en blandning av båda världar. Den riktiga världen behöver jag för att få inspiration och bokvärlden behöver jag för att varva ner.

Jag har nu gått igenom testläsarens kommentarer på andra halvan av mitt manus och gjort en del ändringar. Detta har lett till att jag kommit på nya idéer och scener som behöver komma in i berättelsen för att den ska bli bättre. Detta ska jag nu sätta tänderna i.

Har skrivit en rad olika ändringar jag ska göra och det är bara att sätta igång. Men sedan kommer man till kill your darlings och det är inte lätt. Jag vet att det finns massor som kan strykas och nya saker behöver komma in. Det bubblar inombords och jag vill göra detta NU.

Men först blir det analys av varje kapitel, ska bli intressant att se vad det kan ge. Allt onödigt ska bort och manuset ska städas rejält. Önska mig lycka till, jag kommer att behöva det.

Att hamna i FLOW

Omvärlden försvinner, tiden saknar värde och du förflyttas till en helt annan värld.
Skrivkramp finns inte och kreativiteten flödar. Karaktärerna får ett eget liv och du befinner dig mitt i konflikten. Det är bara du som kan påverka hur det ska gå, det är bara så häftigt.

Jag är just nu HELT inne i redigeringsfasen. Går igenom feedback från testläsare och har tagit till mig mycket. Helt plötsligt har jag kommit på mängder med idéer som kan få historien bättre.
Hämnd, sårade känslor och mängder med konflikter.

Vill inte göra något annat än att skriva just nu.
Har lärt känna mina karaktärer ÄNNU bättre och de vill utvecklas.
Jag bubblar inombords och det bara måste komma ut.
Ingen annan kan hjälpa mig med detta. Jag är den enda som kan ta den här berättelsen till nästa nivå.

Alla skrivande människor har bättre och sämre dagar där det går mer eller mindre bra att skriva. Men den där känslan man får när allt bara flyter på är helt fantastisk. Tid och rum försvinner. Man befinner sig som i trans och man varken ser eller hör. Det enda som finns är texten och vad som ska hända härnäst.

Man hamnar i FLOW och det är en fantastisk känsla.
Har man hamnat i det vet man precis hur det känns.
Varje gång jag skriver vill jag vara där och det enda som existerar är nuet.

Jag lovar att det är bra för både kropp och själv.
Är man en grubblare som jag är så är detta nyttigt.
När jag skriver, skriver om och utvecklar så kan jag inte tänka på något annat.
Det är en slags terapi, fast jag måste säga att det är den roligaste terapin som finns.
Man får spåna fritt och det finns inga rätt eller fel. Det kan sluta hur jag vill och jag kan komma på mig själv med att bara sitta där och le.

UNDERBART!
Mera tid i Flow önskar jag mig. Men det är bara jag som kan skapa det.

Nu är den äntligen här

Äntligen!!
Stunden är kommen och nu är det upp till mig att jobba hårt för att det ska bli bättre.
Det blir mycket jobb men det ska bli så roligt. Idéerna finns där och jag vet att många korrigeringar behöver göras.

I torsdags damp den ner i min mailkorg och det kändes skönt. Det var dags att fortsätta redigeringen.

Första delen är redigerad men andra delen har varit hos testläsare och jag har låtit den vila.

Jag är helt säker på att det varit nyttigt både för mig och manuset.

Det är ju så lätt att tröttna på sitt eget manus och nu vill jag bara komma vidare.

Jag har snabbt ögnat igenom feedbacken och det finns en HEL del att göra. Men det visste jag från början. Det är de där rackarns småorden som smyger sig in här och där. Vissa scener går för fort och i bland haltar intrigen.

Men det är inga problem.

Det går att räta till och det är bara att engagera hjärnan. Spinna loss i idéer som djupt där inne finns och späda på både det ena och det andra.

Nu är jag inte riktigt så självsäker som jag låter men den här gången känns det som att det ska bli kul att redigera. Tidigare tyckte jag att det var urtråkigt. Men där har jag helt ändrat uppfattning.

Bara av att se historien växa och bli bättre gör mig så lycklig.

För det är ju i redigeringen som historien kommer fram på riktigt.

Innan jag var i den fasen fattade jag inte hur de kunde säga det men nu vet jag bättre.

Ett manus är INGENTING utan en rad redigeringar. Det är samma för alla författare.

Det finns säkerligen något geni där ute i världen som klarar det men de är lätt räknade.

Men jag är REDO.

Nu ska jag bara skapa tiden att göra jobbet. Det ska bli otroligt kul.

I väntans tider

Snart är det dags och jag sitter här på helspänn. Nyfikenheten är total och jag längtar.

 

Som ni alla vet har jag skickat andra halvan av mitt manus till testläsare och jag sitter nu och väntar på feedbacken.

Jag ser fram emot den samtidigt som jag vet att det blir mycket jobb att göra när den väl kommer.

Men det är så nyttigt både för mig själv och mitt manus.

 

Jag är ju amatör i detta och även om jag läst hundratals med böcker så är det stor skillnad på att skriva den själv.

Men jag är nu redo att ta nästa steg i redigeringen och nu hoppas jag bara att orken räcker till.

 

Man får vara med om många spännande saker som Aspirerande författare och det gäller att vara beredd på motgångar.

 

Jag tror inte att någon kan skriva en hel roman utan att behöva ändra något i efterhand.

I alla fall inte när man är nybörjare.

Men det är i redigeringen som romanen växer fram på riktigt.

 

Tidigare tyckte jag att redigering var urtrist men jag har ändrat uppfattningen om det totalt.

 

Jag har sett hur mitt manus växt och blivit så mycket bättre i den senaste redigering.

Spännande att se hur den andra delen utvecklar sig efter feedback och redigering.

 

LÄNGTAR!!

 



Våga och vinn

Vågar man så får man vara med om nya saker som kan vara riktigt spännande

Skrivandet kan vara otroligt ensamt och det kan vara svårt att veta hur en text fungerar om ingen får läsa den. Jag har haft turen som har hittat en testläsare via Facebook och hon har än så länge läst första halvan av min roman. Nu har jag även skickat andra halvan och väntar med stor spänning på feedbacken.

Vi har aldrig träffats i verkliga livet men vårt samarbete fungerar bra. Jag tror att vi har mycket att ge varandra och i framtiden hoppas jag att vi kan fortsätta vårt samarbete.

Jag har läst första halvan av hennes manus och nu är jag i full gång med att läsa andra halvan. I dagarna presenterade hon även omslaget och titeln på boken och det är så spännande att få vara en del av detta. Jag får läsa före boken ens har kommit ut och jag känner mig hedrad att få vara en del av detta. Tack Anethe för att jag får delta i din resa.

https://anethebergendahl.wordpress.com/2017/03/22/forsta-feelgoodromanen-i-en-trilogi/

Så alla där ute som saknar skrivkompisar och kanske är osäkra på om ni vågar visa er text för någon.
VÅGA !!
Du har ingenting att förlora på att be en annan skrivfantast att läsa din text. Visst är det skrämmande till en början då man är rädd för att hela texten ska suga. Men...
När du väl får feedbacken och inser att du kan få ut så mycket mer av din text då sitter du bara där och ler. Fingrarna glöder och orden bara kommer till dig.
Texten växer och blir så mycket bättre. Så var det i alla fall för mig.

Din text kan aldrig bli bättre om den aldrig får läsas av någon. Visst kan familj och vänner läsa din text men jag lovar att de inte vågar vara lika kritiska. Den feedbacken jag har fått från min testläsare är helt ovärderlig. Man kommer inte hålla med om allt men mycket blir en "aha" upplevelse.

Så VÅGA och VINN annars kommer du aldrig vidare.

Varför ska det drabba mig?

Allt flöt på så bra och jag såg orden växa och historien bli bättre. Jag skrev och skrev men något hände. Varför?

Jag har kommit långt i mitt redigerande och jag har känt att det har gått otroligt bra. Det går fortfarande bra men det går otroligt långsamt. Som tur är vet jag varför.

Min hjärna vill inte riktigt samarbeta med mig och jag har i perioder tagit en paus. Jag är utbränd och ledsen för att det påverkar det jag älskar så mycket.

Skrivandet får mig att sprudla av glädje och inget får mig att vilja komma framåt så mycket.
Men i bland måste man lyssna på sig själv. Förr kunde jag sitta i timmar och skriva men det kan jag inte längre. Men jag tänker inte ge upp.

Första delen är redigerad och jag vill skicka ett stort tack till Anethe för hennes feedback. Den har gjort mycket för min text och ändringarna har gjort den mycket bättre. Har nu skickat andra halvan och ser fram emot den feedbacken.

Jag har fått acceptera att det tar längre tid än vad jag från början tänkte mig men det är bara att gilla läget.

Det är viktigt att leva i nuet och skrivandet är ett bra sätt att göra det. Man är just där, just då.
Man ska bara tänka på vad man ska ändra, skriva om och lägga till. Även om det tar längre tid för mig än vad det brukar så är det ändå vansinnigt roligt. Jag har gjort om min tidsplan men vad gör väl det. Tids nog blir jag klar och det är lång tid kvar på 2017.

 

Ensam är inte stark

Att skriva en bok är en lång process som tar mycket tid och i bland behöver man hjälp.

Man ska tro på sina drömmar och det är viktigt att få vara sig själv. Jag har många drömmar och en av dem är att bli författare. Men det är en ensam dröm och i bland vill man bara ge upp.

Det finns stunder då allt annat runt omkring försvinner och man går in i sin bubbla. Det är en fantastisk tid och man vill bara komma framåt. Ord blir till meningar och man tror på sig själv. Meningarna blir till en handling och historien kommer fram. Men någonstans där i bland orden kommer tvivlen. Kan detta verkligen bli något?

Det är då man måste inse att man inte kan göra detta själv. Självklart måste man skriva själv och hitta handlingen men man behöver även hjälp. Hjälp att komma framåt. Man kan läsa hur mycket handböcker om skrivande som helst och man kan googla sig fram till många svar men ändå kanske det inte hjälper.

Jag har inte en hög kompisar som delar samma intressen som jag och då måste man vidga sina vyer. Jag är med i flera Facebook grupper och där finns massor med hjälp att få. Jag har stött på människor där som har hjälpt mig framåt och det är jag otroligt tacksam för.

Nu tar jag nästa steg för att ytterligare komma framåt. I gruppen Författarskolan har jag kommit i kontakt med nya skrivarvänner och jag tror att det kan ge mig mycket. Vi är en grupp på fyra stycken och det ska bli kul att träffa alla. Vi har alla olika förutsättningar och alla är på olika ställen i vår process. Ska bli intressant att höra om deras våndor och framgångar. Detta tror jag kan hjälpa mig och jag vet att det kommer att inspirera mig. Inget är så inspirerande som att höra andra människor berätta om sitt skrivande.

Ska jag komma framåt så är detta helt rätt. Det finns mycket hjälp att få där ute man måste bara våga ta steget ur sin egen skrivarbubbla.  Jag tror på detta och det ska bli spännande att se hur det utvecklas.

Det går bra nu

Som ni alla vet har jag ett stort jobb framför mig och jag är äntligen igång. Gissa om jag har kul?

Jag har läst mycket om redigering och jag har försökt hitta olika metoder som kan fungera. Än har jag inte hittat någon som har lockat mig. Jag har gått igenom manuset från början till slut och försökt hitta alla fel och luckor. Men det är ett stort jobb och det tar massor med tid.

Innan jag skickade mitt manus till testläsare har jag gått igenom det flertalet gånger och gjort en rad ändringar. Men jag är oerfaren och gör många fel. Till slut tröttnade jag på hela manuset och ville bara att någon annan skulle läsa det för att jag skulle komma vidare. Sagt och gjort !

I väntan på svaret var jag lika otålig som vanligt och började läsa om skrivandets alla delar. Jag lyssnade på podcasts och jag lärde mig en hel del. Då kom funderingarna. Jag hade mycket att skriva om och jag behövde jobba mer på gestaltning. Kanske inget som jag är en mästare på men övning ger färdighet.

När jag fick tillbaka mitt manus från testläsare fanns där massor med noteringar om gestaltning och dialog och jag kunde inte göra annat än att hålla med. Det var bara att sätta i gång och försöka få ordning på de delarna.

Där är jag nu. Jag läser noteringar, skriver om, byter plats på ord, formulerar om och lägger till.

Helt plötsligt tycker jag inte att redigeringen är lika tråkig längre. Jag ser hur historien växer och jag är helt säker på att jag kommer att kunna stryka vissa scener vid en nästa redigering.

Ett leende på mina läppar finns där hela tiden och jag vill inte sluta. Kvällarna blir sena men jag får mycket jobb gjort.

Än en gång tror jag på det hela även om det är lång väg kvar. Men jag ska göra det med stor känsla och jag ska lägga ner min själ i arbetet.

Dialogerna exploderar och gestaltningen kommer sakta men säkert.

Äntligen känns det roligt igen och jag mår så vansinnigt bra av denna eufori.

Att vända negativt till positivt

I allt nytt man tar sig för med lär man sig alltid något

I tidigare inlägg var jag ganska mycket under isen och funderade starkt på att sluta skriva helt och hållet. Men nu känns det på ett annat sätt.

Jag har fått respons från testläsare och jag har bara ögnat igenom feedbacken. Först var jag nervös att läsa feedbacken men sedan kände jag att det var lika bra att få det gjort. Jag behöver den för att kunna komma vidare.

Som alltid i feedback så finns det ris och ros. Även om jag har lättare att ta till mig ris så ska man vara noga med att också läsa ros. Allt man är dålig på kan man göra bättre och allt man är bra på kan man alltid utveckla.

Skulle ni fråga mig direkt efter jag läst en del av feedbacken så hade jag nog bara sett det som kan göras bättre. Eller det som är dåligt (Så har testläsaren inte alls uttryckt sig men det är så jag tycker)Men där fanns också ljuspunkter och det jag själv tyckte var mediokert/tramsigt var tydligen inte så pjåkigt. Spännande!!

Men nu vill jag sända ett stort tack till testläsaren. Hon har gjort ett mycket bra jobb och har gett mig massor med nya idéer på ändringar och tillägg som jag kan göra. Nu väntar ett stort jobb men jag ser framemot det med glädje. Jag vet att historien kommer att lyftas rejält om jag bara får till alla punkter.

Sen kan jag även säga så här att även om det är rent utav nyttigt att få feedback så finns det saker man inte håller med om. Vissa saker är så viktiga och dessa ska bara finnas med. Sen upplever man omvärlden på olika sätt och det är det som är så kul. Vi är alla olika och vi tycker olika. Det man måste tänka på med respons är att det är vad en annan människa tycker. Det är inte lag.
Alla människor har olika erfarenheter i livet och det gäller bara att dra nytta av dessa.

Jag kan rekommendera alla som skriver att skaffa en testläsare eller det bästa är att ha flera.
Du får nya ögon på din text och du får massor med bra idéer på vad som kan bli bättre och vad som kan ändras. Men kom i håg att det fortfarande är du som bestämmer.

När jag tyckte att allt var värdelöst så vände jag på det.
Jag var nog inte så värdelös som jag trodde från början. Nu ska jag jobba med det som jag behöver bli bättre på. Jag har en lång väg att gå men jag ser fram emot den.
Ska jag någonsin lyckas så måste jag jobba hårt.

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Att livet har sina med- och motgångar är jag fullt medveten om men i bland känner man bara för att ge upp fullständigt.

Man stretar på och man försöker och ändå känns det som allt man tar i blir misslyckat.
I dag är en sådan dag. Hur ska jag någonsin nå mina drömmar om jag inte ens kan skriva ordentligt?

Låt mig berätta det hela från början.
Jag skickade halva mitt manus till testläsare för ett tag sedan och egentligen skulle jag ha lagt manuset åt sidan och gjort andra saker men jag kunde liksom inte låta bli. I stället kom jag på massor med saker som jag ville ändra i manuset. Flera saker jag vill ta bort och en del scener som jag vill skriva om.

Ja, ja jag är rastlös jag vet. Jag har svårt att bara släppa saker.
Men om man brinner för en sak lika mycket som jag gör så är det svårt att bara släppa det.

Men mitt i allt detta så kom den där jobbiga gnagande känslan över mig.
Den där känslan att allt jag skriver är dåligt. Att jag helt borde släppa mina drömmar att någonsin bli författare. För det kommer antagligen aldrig hända. Jag kommer aldrig komma i mål och boken kommer aldrig att bli klar.
Varför skickade jag denna smörja till testläsare? Varför ta upp deras tid med denna smörja?

Jag har skrivit klart men just nu känns hela manuset värdelöst. Jag gillar inte längre mina karaktärer och jag tror inte att historien håller hela vägen. Men varför denna känsla helt plötsligt?

Jag önskar att jag kunde svara på det och jag önskar att jag kunde göra något åt det. Just nu vill jag bara trycka ner DELETE- knappen och glömma alltihop. Men jag tror inte att jag klarar av det.
Jag är nog alldeles för envis för att bara ge upp även om det är precis vad jag vill göra just nu.

Jag är helt säker på att många känner så här i bland men vad ska man göra åt det?
Ni som har befunnit er i svackor som raserar hela drömmen om att skriva den där romanen. Vad gjorde ni när ni slutade tro på er själva?

Jag hoppas på att jag kommer ur denna svacka för den är inte rolig att befinna sig i.

Välkommen 2017

Nytt år, nya möjligheter.
Visst är det så men det låter så uttjatat tycker jag.

Men 2017 är året då jag tänker lägga in en ny växel. Jag ska bli klar med redigeringen av romanen och jag ska skicka in den till förlag. Bära eller brista.
Men innan jag kan göra det så har jag en lång väg att gå. Jag har ändringar korrigeringar kvar att göra och jag vill känna mig nöjd innan jag skickar in den.

Antagningschanserna är minimala men jag är villig att ta den chansen. För om jag aldrig försöker så kan jag heller aldrig få veta om jag kan lyckas. Det är en tung väg att gå men jag måste gå den hela vägen. Jag vill verkligen detta av hela mitt hjärta.

Men hur ska jag veta när jag är färdig och hur ska jag någonsin bli nöjd?

Jag har läst någonstans att när man bara läser sin text utan att göra några ändringar då kan man känna att man är klar. Jag är inte riktigt där.
Att jag ska bli nöjd är i princip omöjligt då jag har enorma krav på mig själv.

Men jag känner att startskottet har gått och nu är det bara att kämpa.
Men jag är redo och det känns så skönt. Energin sprudlar och jag längtar efter att sätta tänderna i detta på ALLVAR.
Må lyckan och orken vara med mig. Jag välkomnar 2017 med öppna armar och önskar er alla att även ni ska få ett fantastiskt skrivarår.