Du gör mig lycklig

Min roman är fortfarande hos testläsaren och jag är så vansinnigt nyfiken. Jag vet att hon inte läst klart men jag känner att jag inte har bråttom, även om jag är sjukt nyfiken.

I dag fick jag en del återkoppling. Hon har läst början och jag var nervös när jag läste vad hon tyckte.
Hon är ingen lektör men jag vet att hon är duktig på texter och hon tycker om att läsa. Det är ju trots allt "vanliga" människor som ska läsa den om den blir publicerad någon gång.

Hon tyckte att det fanns många fina scener och hon hade en speciell favorit. Jag gillar den scenen jag också, den är lite mysigt. Sen hade hon noterat att jag använder ett ord verkligen mycket. Det är just ordet verkligen.
Jag blev full i skratt och hon har VERKLIGEN helt rätt.
Detta är något jag måste kolla igenom och åtgärda men jag väntar med det till jag fått all feedback.

Men det jag tar åt mig mest av allt är att hon gillar historien och den får henne att vilja läsa vidare. Det är så vansinnigt kul att höra. Det är ju det man vill att läsaren ska göra. Man har liksom misslyckats om läsaren slutar att läsa efter 40 sidor.
Hon gillar relationen mellan huvudpersonerna och jag vill bara skriva till henne "vänta du bara".
Det händer så mycket mellan huvudpersonerna och jag är glad att jag inte är någon av dem. Även om jag är lite smått förälskad i den manliga.

Känner ni någonsin att ni blir lite förälskade i någon av karaktärerna i era berättelser?

Jag kan ta hur mycket negativ feedback om språket i boken bara historien håller. Jag är så lycklig och jag känner tilltro. Nu väntar jag spänt på vad hon ska tycka om den dramatiska fortsättningen.

Nu känner jag för att skriva några tusen ord på nästa. Får se hur kvällen slutar.

Trevlig helg alla goa skrivarvänner.