Min första bokmässa

Jag var också där och upplevde atmosfären.

Jag hade vissa förväntningar när jag åkte dit men när jag klev in genom dörrarna blev jag helt förvirrad. Jag visste inte vart jag skulle gå först och helt plötsligt visste jag inte vad jag ville se.

Jag började med de stora förlagen och där blev jag kvar ett tag. De stora namnen avlöste varandra och jag ville höra allt de sa. Det var korta intervjuer med författarna men det är så kul att höra en författare prata om sin bok. De brinner verkligen för historien och det enda jag kunde tänka på var att jag ville vara en av dem. Signeringsköerna var långa och det var så kul att bara stå och kolla på alla människor som var där.

Jag strosade vidare och jag hade blivit förvarnad att det skulle vara mycket folk men jag tyckte inte att det var så farligt. Jag har definitivt varit med om värre folksamlingar.
Men visst var det mycket folk där och vissa montrar var mer besökta än andra.

Jag kollade in de små förlagen och jag kollade även in egenutgivarna och alla gav de mig samma känsla. Jag kan också!!!

När jag lämnade mässan en stund innan de stängde var påsarna tunga. Jag hade köpt massor med böcker och även fått vissa signerade. Jag var så nöjd och glad. Jag var så inspirerad och idéerna i mitt huvud började flöda direkt.

Här sitter jag nu. Sjukt taggad att bara ta tag i alla skrivaridéer. Jag vill också prata om mina böcker och känna en stolthet, jag vill också ge människor en läsglädje. Precis som många författare ger mig.
Skrivglädjen har kommit tillbaka med besked och jag kan tala om att under tågresan hem från Göteborg skrev jag 2500 tecken på min nya roman. Vilken kick i rätt riktning. Äntligen kan jags skriva igen.
Nu vill jag bara fortsätta. Bara jag själv kan sätta stopp för min dröm. Full fart framåt in i en ny värld och låt fantasin flöda.

Dags att förbereda sig

I morgon tar jag tåget till Göteborg och tänker uppleva Bokmässan för första gången.
Jag förstår inte varför jag inte åkt dit tidigare men nu tyckte jag att det var god tid att åka dit.
Jag vill se hur det är och jag ser fram emot att få möta lite nya och spännande människor.

De sköna skorna är packade, armbågarna är vässade och jag är helt redo. Jag har egentligen inga förhoppningar och förväntningar och det kanske är lika bra det.

Läste Camilla Lindes inlägg på Debutantbloggen och jag känner helt plötsligt att jag planerat helt fel.
 https://debutantbloggen.wordpress.com/2016/09/21/anti-guide-till-bokmassan/

Jag får helt enkelt packa om och ta fram pumpsen i stället, sköna skor ska man skippa. Hon skriver att man ska undvika lördagen men jag har liksom inget val. Jag får helt enkelt finna mig i att trängas bland alla andra svettiga människor.

Men på tåget dit ska jag göra upp en plan för vad jag vill se och sen får vi se om jag helt skrotar planen och bara strosar runt. Min man är rädd för att väskan kommer att bli alldeles för tung att bär när vi ska åka hem men det är tur att det är hjul på den.

Jag är Bokmässeoskuld och jag ser fram emot denna tillställning löjligt mycket. Det ska bli kul att uppleva alt stå hej även om jag vet att det stundtals kan bli riktigt jobbigt.

Jag får återkomma med ett litet reportage från min dag på bokmässan vid ett senare tillfälle.
Först ska vi se om jag överlever det hela men jag lovar att jag har överlevt mycket värre saker.


Fler som ska trängas på Bokmässan i helgen?

Roliga reflektioner

Min färdigskrivna roman är hos testläsare och jag vet att hon inte har läst den färdigt ännu.
Men i dag fick jag första reflektionen och den fick mig verkligen att le.

Hon undrade om huvudkaraktären var jag. Hon hade bara fått den känslan när hon läste. Den reflektionen är så rolig. Men svaret på frågan är NEJ.
Visst kan de finnas vissa likheter men olikheterna är desto fler. Visst har jag känt mig som huvudkaraktären när jag har skrivit och jag har liksom levt hennes liv men hon är inte jag.
Kan det kanske bli så när man skriver i jagform??!!

Hos alla karaktärer i min bok finns det likheter med människor som jag känner eller människor som jag har träffat och snappat åt mig egenheter i från. Jag tror inte att någon skulle kunna känna igen sig fullt ut men jag gillar igenkänningsfaktor och det är alltid kul när man kan känna igen sig. Det tycker jag själv när jag läser en bok.

Det är så kul att ha någon som ska läsa mitt lilla skötebarn. Det ska bli så kul att höra vad hon tycker när hon läst klart.
Än så länge har hon inte sågat den i alla fall. Något bra måste jag i alla fall ha fått i hop eftersom hon fortsätter att läsa och har reflektioner i ett tidigt skede.

Framtiden känns väldigt spännande.

Tänk om jag inte klarar det

I bland är det inte alls så lätt att ha en stor dröm som man aldrig vet om den kommer att slå in. Oftast slår ju inte drömmar in men plötsligt så händer det.

Jag har tagit tag i drömmen och jag försöker verkligen. Men just nu sitter jag fast och jag har helt tappat tron på att jag någonsin kommer att lyckas. Allt jag skriver suger och jag kommer ingenstans.
Min tanke var att när jag nu är klar med min första roman, som jag är sjukt stolt över, skulle jag ta mig an ett annat skrivprojekt. Jag skulle fortsätta med den andra romanen jag har påbörjat men det går bara inte. Jag skriver, raderar, skriver, raderar.... sen skriver jag lite till men det blir bara inte bra. Inspirationen är borta och när jag sätter mig vid datorn så kommer bara inte de rätta orden fram.

Vad ska jag göra?

Det hjälper mig inte riktigt i rätt riktning. För tillfället skadar det totalt min självkänsla. Hur ska jag någonsin kunna bli författare?
Jag vet att det bara är att kämpa på och jag vet många med mig har haft samma känsla.
Jag måste bara komma över den för att komma vidare.
Jag tror i och för sig att jag har haft alldeles för mycket annat runt omkring mig den senaste tiden. Jag behöver bara finna någon slags ro för att kunna känna mig redo att skriva igen.
Jag vet att ruset och orden kommer tillbaka men just nu känns det bara fruktansvärt jobbigt.
Just nu inriktar jag mig på att läsa böcker istället. Men jag vet att det hjälper mig mycket och jag älskar att läsa.

Det finns inget bättre när orden inte kommer. Att sjunka ner i soffan och läsa en riktigt bra bok. Jag blir helsporrad av det. För jag vill också kunna skapa något sådant. Jag ska skapa det och jag vet att jag en dag når min dröm, eller???
Jag kan inte veta det men jag vill tro det. Jag försöker tro det. Varför ska man annars ha en dröm? Om man är så säker på att man kommer att lyckas då är det inte lika kul när man verkligen gör det.

Jag vill tro att jag ska lyckas och jag måste det. Annars kan jag lika gärna ge upp. För om man tror att det är lätt att skriva en bok så han man helt fel. Hårt slit och sena nätter men jag är helt säker på att jag tycker att det är värt det när jag väl lyckas. Om jag någonsin gör det, men jag tänker aldrig ge upp. Jag vägrar!!!

Dags att gå vidare

Jag har tagit en skrivpaus nu ett tag men jag känner att det kliar i fingrarna rejält.
Att vara klar men boken men ändå inte riktigt färdig är jobbigt. Jag kan inte alls släppa historien och karaktärerna och nu sitter jag som på nålar för att få veta vad min testläsare tycker.

Hon är den första som får läsa den och jag vet att hon är duktig på texter.
Hon och jag gick en journalistikutbildning i hop och vi har jobbat mycket med feedback till varandra. Jag litar verkligen på hennes omdöme men det är så jobbigt att sitta och vänta.
Tänk om hon inte gillar första kapitlet och därmed slutar att läsa? Tänk om jag har en platt historia utan driv? Tänk om hon tycker att karaktärerna är tunna och saknar personlighet? Tänk om hela historien är platt och för psykisk?

Så många funderingar.

Men jag är ingen erfaren författare och jag har verkligen skrivit det hela på ren inspiration. Jag har skrivit det som har poppat upp i min skalle. Jag har i och för sig burit historien inom mig i många år men under resans gång har den ändrats mycket. Till det bättre, tycker jag i alla fall.
Men nu när jag fått ur mig hela historien känner jag mig ganska tom. Jag har andats och levt denna historia i ett år och nu vill jag bara veta om det är något att ha.

Min tanke var att jag nu skulle ta mig an något av mina andra skrivprojekt men jag har helt enkelt inte orkat eller hunnit. Jag har massor med idéer till nya böcker och jag vill bara börja med dem. Men först måste jag få veta om det jag har skrivit är bra. Jag har skyhöga krav på mig själv och jag vill verkligen lyckas med detta. Men jag får sätta tänderna i något annat projekt och sjunka in i det så kanske jag släpper tankarna ett tag.

Det är i alla fall värt ett försök. Dokumentet är öppnat, fingrarna är redo, tankarna flödar och nu är det bara att se om orden kommer.