Klappat och klart

Jag pustar ut och sätter mig till ro.

Äntligen är jag klar, den sista redigeringen sög verkligen musten ur mig. Men jag klarade det.
Redigeringen resulterade in ett antal borttagna onödiga ord men i slutänden resulterade det i + 4000 ord, ungefär. Historien har växt enormt och den har blivit mycket bättre.

Som jag har nämnt tidigare var jag riktigt trött på historien ett tag men nu är jag stolt över den igen. Nu när jag äntligen kommit till slutet av redigeringen känns det bra.
Det har blivit ett antal redigeringsomgångar på kort tid och jag tror att det blev lite för intensivt. Jag tror att jag behöver en paus ifrån den innan den tröttar ut mig fullkomligt.

Det hela började i slutet av juli 2015. Jag var rastlös, irriterad och uttråkad. Jag hade inga roliga fritidsintressen, jag tyckte mitt jobb var tråkigt och jag kände mig allmänt missnöjd. Då fick jag den lysande idén att jag skulle skriva en bok. Innan jag började tyckte jag att det var jobbigt och jag var helt säker på att jag aldrig skulle klara det. Jag var helt enkelt inte bra nog.
Jag hade en historia i mitt huvud som bara behövde komma ut.

Så i smyg började jag skriva. I början berättade jag det inte ens för min man. Nu känner han mig så väl och det tog inte lång tid innan han listade ut vad jag börjat med. Han tyckte att det jag jättekul.
Orden växte och sidorna blev många. I början av augusti hade jag skrivit tre kapitel.
Jag skrev ingen synopsis innan och jag skrev bara en lista på alla karaktärer och deras information. Sen har jag bara skrivit det som fanns i mitt huvud. Historien har ändrats mycket på resans gång men jag måste säga att det har blivit till det bättre.
Från början skulle jag skriva boken och sen slänga den men ju mer jag skrev desto mer tyckte jag att jag i alla fall skulle ge den en chans.

Nu sitter jag här, ungefär ett år senare. Boken är skriven och redo att test läsas. Och den här gången är det inte jag som ska läsa. Jag ska låta någon annan läsa och jag är nervös. Vad ska hon tycka? Är hela historien löjlig och oläsbar eller kan den verkligen hålla.
Jag håller alla tummar och tår. Tänk om det faktiskt är så att denna skapelse ska ge mig min dröm. Min dröm som jag har haft sedan jag var barn men aldrig vågat tro på.
Ja. ja...... jag får vänta och se.