tisdag 12 juli 2016

Olikheter

Jag har sedan en tid tillbaka konstaterat att jag och mina vänner inte delar samma intressen.

Inte för att jag ser det som ett problem men ibland skulle det vara skönt att ha någon i min närhet som verkligen förstod sig på min passion för att skriva. Alla tycker att det är superkul när jag säger att jag jobbar på en roman men innerst inne så förstår de sig nog inte på mig. Hur jag kan sitta i flera timmar och bara skriva, fantisera i hop och fortsätta skriva. Gå igenom samma text massor med gånger utan att tröttna.

Innan jag började skriva hade jag ingen aning hur det var att skriva en roman. Hur mycket tid man egentligen lägger ner på det. Nu förstår jag. Jag har snart jobbat med min i 1 år och jag är ännu inte riktigt klar. Men jag kommer att bli det.

Frågan är nu bara vem av mina vänner jag ska låta läsa boken när jag känner mig klar. Jag måste ha en testläsare. Men tänk om han eller hon inte vågar kritisera min text. Tänk om de bara säger att den är bra och sen är den inte det. Jag behöver verkligen ha någon som kan peka på det som måste skrivas om och hjälpa mig att lägga till och ta bort det som är fel. Jag behöver någon som är rejält ärlig utan att vara rädd för att såra mig.

Vem kan det vara?

Kanske ska välja någon av mina fantastiska kurskamrater som jag gick på journalistutbildningen med. Vi är vana att ge varandra feedback. De delar verkligen min passion för att skriva i alla fall. I dag fick jag veta att ytterligare en kurskamrat har börjat skriva en roman. Och han ville ha vår feedback på valda delar. Jag blev så klart eld och lågor och sa direkt att jag gärna hjälper till. För det är ju ändå så att dessa människor förstår mig. De förstår hur de är att sitta ensam och skriva. De förstår hur det är att gå runt med en överaktiv hjärna som ständigt kommer på nya saker, som ständigt söker spännande karaktärer och miljöer.

Kanske är det också så att det är bra att alla mina nära vänner inte är som jag. Frågan är om det inte skulle bli lite smått tråkigt då om vi alla vore lika. Det är ju ändå olikheterna som är roliga. Jag behåller gärna mina kompisar precis som de är. Jag får helt enkelt skaffa mig nya bekantskaper som kan dela mitt intresse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar