tisdag 26 juli 2016

Drömmer och håller tummarna

Jag har nu läst igenom alla de utskrivna sidorna. Jag har gjort markeringar och tillägg med röd penna och jag känner mig riktigt nöjd. Nu har jag bara det jobbiga arbetet kvar att göra alla ändringar i filen på datorn. Det kommer att ta tid men det får ta den tid det tar.

Enda nackdelen just nu är att solen skiner och jag vill vara ute i stället. Jag har ingen bra plats att sitta på där jag ser vad som står på datorn och jag slits mellan två goda ting.
Jag vill njuta av solen och jag vill skriva. Vilket ska jag välja?

De senaste dagarna har jag valt solen. Solen och familjen. Vi har varit på stranden i dagarna två och njutit. Så i dag började dagen med sol och nu är det övermulet men det regnar inte. Då kom datorn fram. Jag sitter just nu på in inglasade balkong och jobbar för fullt. Jag har semester från jobbet men jag jobbar ändå. Men jag ser inte skrivandet som jobb. Det ger mig bara ren glädje.

Nu ska det skrivas ändringar och i och med det ännu en redigering. Jag är nu inne på redigeringsomgång fyra. Hur många det blir vet jag inte riktigt ännu.
Den dagen när jag känner att jag bara petar och letar synonymer då får jag nog släppa det ett tag. Eller så får jag ta det läskiga steget att känna mig klar. Men vågar jag verkligen det?

Vågar jag ta steget?

När jag började skriva för cirka ett år sedan sa jag att jag bara skulle skriva allt för att få det ur mig. Sen skulle jag trycka på radera och aldrig mer tänka på det.
Jag har kommit en lång väg efter det och det vore slöseri med tid att bara slänga allt. All tid som jag har lagt ner på det. Frågan är bara om jag vågar skicka in manuset till något förlag.

Jag har funderat mycket på detta och jag kunde bara komma fram till en sak. Jag ska SKICKA in det. Bära eller brista.

Så nu förbereder jag mig och göra ina ändringar. Sen chansar jag och håller alla tummar. Kanske kan även jag nå en av mina drömmar.

fredag 22 juli 2016

Måste dela med mig av denna


Jag letar ständigt nya skrivtips och jag scannar av internet i princip varje dag. Alltid kan man lära sig något nytt.

Det finns en rad olika sidor att välja mellan och det gäller att bara ta till sig det som passar en själv.


I allt detta letande hittade jag denna. I och för sig inget skrivtips men den roade mig. För visst är det så att det stämmer. Inte allt kanske men delar av det.

Det om att vara ett dagdrömmande barn. Ha ha.... Det var jag verkligen. Jag kunde fantisera hur mycket som helst och många gånger var jag någon helt annan. Jag gör det än i dag och det är först för ett år sedan som jag började dra nytta av det. Då började jag skriva på riktigt. Jag skrev och skrev och skrev och jag ville aldrig sluta. Det ska jag fortsätta med. Finns inget bättre sätt än att få ur sig allt detta dagdrömmande och sätta ord på det.

Frågan är bara hur mycket sol jag kommer att få på mig denna sommar. Förra sommaren satt jag under parasollet för att jag skulle kunna se dataskärmen. Men det är värt det. Jag är ju ute i alla fall.

Denna hittade jag på en sida som även anordnar författarkurser både på distans och IRL.
http://forfattarkurs.se/

De har många intressanta kurser för oss skribenter.

Mot en ordrik sommar. Ser fram emot fint väder och massor av inspiration från människor som är ute i det fina vädret. Jag kommer att vara blekast av alla men jag bryr mig inte.
 
 

onsdag 20 juli 2016

Jag måste testa

Jag har länge läst om hur många skribenter blivit räddade av sitt novellskrivande.

Hur de har drabbats av skrivkramp och känt sig oinspirerade. Hur de har plockat fram någon gammal novell de har skrivit på för längesedan som sedan har blivit liggande på datorns hårddisk. Hur de då ha funnit ny inspiration och skrivit och skrivit och skrivit.

Inte för att jag lider av skrivkramp eller något sådant men jag blev nyfiken på novellskrivande. Hur går man till väga och hur lång ska den vara ungefär.

Jag gick genast in på Google och sökte. Fick fram massor med matnyttiga tips på hur man skriver en novell. Hur man ska börja och hur man skapar karaktärerna och så vidare.
Detta gjorde mig ännu mer nyfiken.

Då hittade jag en novell tävling där man skulle skriva en kärleksnovell på max 12 000 tecken.
Jag var ju bara tvungen att testa. Jag fick genast en idé och jag började skriva. Jag har historien helt klar för mig i huvudet och nu gäller det bara att få till det.
När jag väl hade börjat skriva insåg jag hur kul det var. Att inte gå in för djupt in vare sig karaktärer eller miljöer. Utan hålla sig lagom mycket till handlingen.
Att kunna skriva en historia på kortare tid. Det var hur kul som helst.

Inte för att jag skulle ge upp mitt romanskrivande men detta är ett bra komplement till det. I alla fall för mig.

Nu ska jag skriva färdigt denna kärleksnovell och jag SKA skicka in den till tävlingen. Som nybörjare kanske jag inte har någon chans att vinna men jag ska i alla fall ge det ett försök.

HEJA MIG !!!

fredag 15 juli 2016

Titelns betydelse

Hur viktig är titeln på boken egentligen?

Titeln på min bok kom jag på i ett tidigt skede. Sen om den håller det vet jag inte riktigt. Just då tyckte jag att den var passande och det tycker jag i och för sig fortfarande.

"Före och efter"

Är detta verkligen en bra titel på en bok? Boken handlar om en tjej som har ett struligt inre. Hon har många tankar och funderingar och slits mellan att göra rätt sak och följa sitt hjärta. När hon lämnar sin pojkvän för att finna sig själv hamnar hon i ännu värre hjärnspöken. Hon blir misshandlad och kommer att må ännu sämre. Hon förtränger länge de känslor hon har för helt fel person. Boken handlar om psykisk ohälsa och kampen mot utmattning.

Titel grundar jag på hennes liv för och efter misshandlen.
Vad tycker ni? Ska jag köra på den eller ska jag ändra?

Kan tänka mig att om man skulle ha en sådan mirakulös tur så att något förlag skulle vara intresserade av denna bok så kanske de ändå vill ändra på den.

Ja, vad vet jag. Kanske ska behålla den i alla fall.



tisdag 12 juli 2016

Olikheter

Jag har sedan en tid tillbaka konstaterat att jag och mina vänner inte delar samma intressen.

Inte för att jag ser det som ett problem men ibland skulle det vara skönt att ha någon i min närhet som verkligen förstod sig på min passion för att skriva. Alla tycker att det är superkul när jag säger att jag jobbar på en roman men innerst inne så förstår de sig nog inte på mig. Hur jag kan sitta i flera timmar och bara skriva, fantisera i hop och fortsätta skriva. Gå igenom samma text massor med gånger utan att tröttna.

Innan jag började skriva hade jag ingen aning hur det var att skriva en roman. Hur mycket tid man egentligen lägger ner på det. Nu förstår jag. Jag har snart jobbat med min i 1 år och jag är ännu inte riktigt klar. Men jag kommer att bli det.

Frågan är nu bara vem av mina vänner jag ska låta läsa boken när jag känner mig klar. Jag måste ha en testläsare. Men tänk om han eller hon inte vågar kritisera min text. Tänk om de bara säger att den är bra och sen är den inte det. Jag behöver verkligen ha någon som kan peka på det som måste skrivas om och hjälpa mig att lägga till och ta bort det som är fel. Jag behöver någon som är rejält ärlig utan att vara rädd för att såra mig.

Vem kan det vara?

Kanske ska välja någon av mina fantastiska kurskamrater som jag gick på journalistutbildningen med. Vi är vana att ge varandra feedback. De delar verkligen min passion för att skriva i alla fall. I dag fick jag veta att ytterligare en kurskamrat har börjat skriva en roman. Och han ville ha vår feedback på valda delar. Jag blev så klart eld och lågor och sa direkt att jag gärna hjälper till. För det är ju ändå så att dessa människor förstår mig. De förstår hur de är att sitta ensam och skriva. De förstår hur det är att gå runt med en överaktiv hjärna som ständigt kommer på nya saker, som ständigt söker spännande karaktärer och miljöer.

Kanske är det också så att det är bra att alla mina nära vänner inte är som jag. Frågan är om det inte skulle bli lite smått tråkigt då om vi alla vore lika. Det är ju ändå olikheterna som är roliga. Jag behåller gärna mina kompisar precis som de är. Jag får helt enkelt skaffa mig nya bekantskaper som kan dela mitt intresse.

måndag 11 juli 2016

Sommarsysselsättning

Innan jag åkte i väg för att ha en veckas semester hos mina föräldrar i Värmland skrev jag ut boken. Jag tänkte att det kunde vara lättare att läsa och skriva anteckningar på ett papper. Att kunna skriva mina ändringar och kompletteringar i rött.

Jag började och det var hur kul som helst. Lustigt när man läser en historia som man vet exakt vad som ska hända hela tiden men ändå är det så spännande. Jag kan förundras över att jag fått till vissa bitar så bra och jag uttrycker mig så bra. Nästan som om jag har svårt att förstå att det är jag som har skrivit det hela. Men det har jag.

Jag har skrivit ut totalt 180 A4 sidor och det är många sidor att hålla ordning på. Som tur är har jag numrerat sidorna i fall olyckan skulle vara framme. När jag började skriva hade jag ingen aning om hur många ord det skulle bli och frågan är ju hur många ord man ska sträva efter.

Sätter ni upp något mål när det gäller ord eller kör ni bara på? Finns det något riktmärke på hur många ord man måste uppnå för att det ska räknas som en hela roman?

Om jag har kollat rätt så skulle min bok bli ca 327 sidor med de antal ord jag har i dag. Men då har jag inte redigerat den färdigt ännu. Jag har kommit på massor med kompletteringar och det finns många onödiga ord som jag ska ta bort.

Jag har gått igenom hälften av sidorna och jag ser hur historien växer mer och mer efter varje redigeringsomgång. Ska bli kul att se vart det hela slutar.
Sommaren är den bästa årstiden att ägna sig åt detta då man kan sitta ute i solen och "jobba". Jag har suttit i solen med bunten i mitt knä och pennan i högsta hugg. Jag älskar verkligen den här delen av bokskrivandet. Även om man inte skriver så mycket så är det ändå en del i skapandet. Skapandet av vad jag hoppas på ska bli något många läser med glädje. Men än så länge är det bara för mina ögon och huvud. Efter sommaren kanske jag känner mig redo att testa den på någon annan. Vem vet!!

fredag 8 juli 2016

Författare eller inte

När kan man kalla sig själv författare?

Jag tror att det finns många svar på denna fråga och jag kan bara svara för mig själv.

Är det när man skrivit sin första bok eller när den är publicerad?
Eller räknas en publicerad bok som en lyckosam händelse?
Ska man skriva flera för att räknas som författare?

Jag tycker så här........
Jag har skrivit min första roman men jag anser inte riktigt ännu att jag är klar. Jag ska, när jag känner mig klar, skicka in den till förlag och försöka få den publicerad. Jag vet att det inte kommer att bli lätt men jag ska i alla fall försöka. Men bara för att jag skrivit en första roman kan jag inte kalla mig själv för författare. Jag kan gå med på uttrycket skribent men inget annat. Visst längtar jag efter att få kalla mig själv för författare men jag är inte där, ännu.

Men jag tycker att om man får en bok publicerad och utgiven och får vara med om hela balunsen. Ja, då kan man kalla sig för författare. Man har ju ändå åstadkommit så mycket. Man kommer alltid att ha sin bok i en fin tryckt förpackning. Bortom Word dokumentet. Utanför datorn. En fin bok som man kan placera i bokhyllan med sitt namn på.

Åh, vad jag längtar efter det. Jag längtar efter att få kalla mig själv för författare. Jag har dröm om det så länge och nu tycker jag att det är min tur.

torsdag 7 juli 2016

Jag kunde inte låta bli

Jag hade lovat mig själv att vänta men jag kunde inte låta bli.

Jag hr en hel drös med idéer i mitt huvud och de bara längtar efter att få komma ut. Jag och min man har spånat länge och nu var jag bara tvungen att börja. Börja skriva min andra roman. Även om jag hade bestämt mig för att göra hela den första klar innan jag började nästa projekt. Men det är så vansinnigt roligt att skriva och fantisera så jag var tvungen att börja.

Den första boken är "klar". Den är utskriven på papper och jag är i full gång med att redigera den. Omgång ett är klar men det kritiska ögat är hårt och omgång tre är i full gång.
Jag är ganska nöjd med berättelsen och vissa delar är riktigt bra.  Den är roligt att läsa den men jag vill också skriva.

Jag vet att bok nummer två kommer att bli en svårare match då den är mer komplicerad. Den kommer att innehålla mord och besvärliga relationer. Mera tekniska aspekter som behöver bli rätt och betydligt mer research. Men jag ser fram emot detta projekt och det känns bra att köra de båda parallellt. Ska bli spännande att se hur de båda projekten slutar.

Hur gör ni andra under redigeringsprocessen? Ägnar ni enbart åt ett projekt i taget eller skriver ni på många samtidigt?

fredag 1 juli 2016

Jag, jag och bara jag

Min första roman är skriven i "jag" form. Huvudpersonen berättar hela historien och hennes tankar finns med i stor utsträckning.

Nu har jag gjort några redigeringsomgångar och jag fastnar alltid på en del i boken som jag inte riktigt vet hur den ska vara.
Jag gillar verkligen det jag läser och berättelsen driver hela tiden framåt. Även om jag nu råkar vet hur den slutar så är den väldigt händelserik.

En del i mitten av den hänger jag upp mig på. Där kommer helt plötsligt en annan persons berättarröst in. Kan jag verkligen göra så???
Denna del i boken är väldigt viktig för handlingen och jag kan inte bara ta bort den. Hur ska jag göra?
Ska jag skriva om den? Ska jag hålla mig till "jag" form? Men hur ska jag då få in denna avgörande del i boken som huvudpersonen inte är delaktig i??

Så många frågor, men jag behöver verkligen er hjälp. Det är tydligt i denna del av boken vilka som pratar med varandra men det känns konstigt att bryta "jag" berättandet.

Tacksam för all hjälp jag kan få. Känns som att jag inte alls kan släppa denna tanke innan jag får höra en åsikt om saken. Hoppas att ni kan hjälpa mig.