Slutet

I går kom jag till den punkt jag har längtat så länge efter.

Slutet sattes på pränt och allt flöt på i en väldigt fart. Jag älskar slutmeningen men det andra blev lamt. Jag hade bilder i mitt huvud hur allt skulle sluta men jag fick inte till det, i alla fall inte som jag ville. Jag funderade länge på hur jag skulle skriva om det men det gick bara inte.

Jag bestämde mig för att vara stolt över att ändå har kommit i mål, även om jag har en lång väg kvar. Jag har ju ändå orkat fortsätta skriva trots att det har varit motigt många gånger. Jag har skrivit en roman som jag bitvis tycker är väldigt bra. Nu vill jag inte vara självgod och säga att jag är bra men jag är stolt. Stolt över att jag har skrivit en hel historia. Nu ska det bli kul att se om den hänger ihop också. Kanske någon av karaktärerna ändrar ögonfärg helt plötsligt.

Jag ska nu börja från början. Jag ska läsa det hela med ett kritiskt öga. Det kommer inte bli några problem det kan jag lova. Jag kan vara hur kritisk som helst. Jag vet att det finns många förbättringar att göra och jag vet att historien inte är perfekt och klar på långa vägar men det ska bli mig ett sant nöje att läsa hela. Kanske har jag redan nu en del ändringar som jag känner direkt att jag vill göra.

Jag har kommit långt i processen. Från början skulle jag skriva hela boken och sedan slänga den. Men min omgivning har övertalat mig att inte kasta bort allt arbete jag lagt ner på den. Jag måste i alla fall försöka. Min författardröm har växt mer och mer under de nio månader som jag har skrivit och jag vill så gärna den ska få ett annat öde än att bara ligga i min dator.

Nu ska jag bara skriva ut det hela och sedan kommer kritikerpennan fram. Det ska bli så roligt att göra detta. Kanske boken aldrig blir utgiven men då har jag i alla fall försökt. Men jag ska lyckas det har jag bestämt mig för.