Nytta och nöje

Jag är mitt upp i genomgången av boken och det är såååå kul.

Jag har kommit till kapitel 12 och jag lovar att det har blivit många ändringar. Formuleringarna ändras och jag hoppas att det blir till det bättre.

En sak som jag är glad över är att jag har gått en utbildning där jag har lärt mig journalistiskt skrivande och det har jag verkligen nytta av.
Som journalist lär mig sig att skriva enkelt och med begränsat antal tecken/ord.
Man sållar bort onödiga ord och stramar åt texten så att den blir ännu bättre.

När jag började gå igenom min text upptäckte jag att jag använt ordet SÅ vid ett flertal tillfällen. Eller väldigt ofta kan jag säga. Många av mina "SÅ" togs bort för de behövdes helt enkelt inte.
Sen reagerade jag på ordet MAN. "Man borde kanske gå ut en stund i det fina vädret".
Jag hörde min journalistik lärares röst klingande i huvudet och blev full i skratt.

"Det heter inte man, det ska vara jag"

Inte för att jag är någon språkpolis men det är riktigt kul att se hur texten förändras när man gör små ändringar. Men det är lätt att skriva precis som man pratar.

Nu är det bara att fortsätta redigeringen och se hur resultatet blir.

Slutet

I går kom jag till den punkt jag har längtat så länge efter.

Slutet sattes på pränt och allt flöt på i en väldigt fart. Jag älskar slutmeningen men det andra blev lamt. Jag hade bilder i mitt huvud hur allt skulle sluta men jag fick inte till det, i alla fall inte som jag ville. Jag funderade länge på hur jag skulle skriva om det men det gick bara inte.

Jag bestämde mig för att vara stolt över att ändå har kommit i mål, även om jag har en lång väg kvar. Jag har ju ändå orkat fortsätta skriva trots att det har varit motigt många gånger. Jag har skrivit en roman som jag bitvis tycker är väldigt bra. Nu vill jag inte vara självgod och säga att jag är bra men jag är stolt. Stolt över att jag har skrivit en hel historia. Nu ska det bli kul att se om den hänger ihop också. Kanske någon av karaktärerna ändrar ögonfärg helt plötsligt.

Jag ska nu börja från början. Jag ska läsa det hela med ett kritiskt öga. Det kommer inte bli några problem det kan jag lova. Jag kan vara hur kritisk som helst. Jag vet att det finns många förbättringar att göra och jag vet att historien inte är perfekt och klar på långa vägar men det ska bli mig ett sant nöje att läsa hela. Kanske har jag redan nu en del ändringar som jag känner direkt att jag vill göra.

Jag har kommit långt i processen. Från början skulle jag skriva hela boken och sedan slänga den. Men min omgivning har övertalat mig att inte kasta bort allt arbete jag lagt ner på den. Jag måste i alla fall försöka. Min författardröm har växt mer och mer under de nio månader som jag har skrivit och jag vill så gärna den ska få ett annat öde än att bara ligga i min dator.

Nu ska jag bara skriva ut det hela och sedan kommer kritikerpennan fram. Det ska bli så roligt att göra detta. Kanske boken aldrig blir utgiven men då har jag i alla fall försökt. Men jag ska lyckas det har jag bestämt mig för.

Inspireras av andra

Inget inspirerar så mycket som att se andra människor lyckas.

Jag följer denna blogg och jag läser deras inlägg i princip varje dag.
https://debutantbloggen.wordpress.com/
De inspirerar mig mycket och det är så roligt att läsa hur processen gå till. Resan de gör och känslan av att till slut sitta med sin tryckta bok i handen. Releasefest och mycket mycket mer.

De ger många bra tips och jag vill inget hellre än att få vara i deras skor. Men först måste jag bli klar och jag har en lång väg dit. Men jag drömmer om det.
Ikväll ska det skrivas så att tangenterna glöder och jag hoppas att jag får till slutet. Jag vet hur jag vill att det ska sluta och tankarna flödar. I kväll ska jag få ner det på pränt.

Tack vare denna blogg har jag kommit så långt som jag har gjort. Sen har alltid funderingen funnits i hur många ord man ska skriva och jag vet att det är väldigt olika.
Men hur många ord ska man använda då för att få en lagom lång roman?

Jag tror på att man ska skriva tills man är klar och jag vet att när jag börjar läsa igenom så blir det mer än vad jag skrivit från början. Jag kommer alltid på mer som jag vill ha med och massor att stryka. Det längtar jag efter nu.

Vill bara störta hem och sätta mig i lugn och ro och bara skriva.
Tack Debutantbloggen för att ni inspirerat mig att komma vidare när det har känts tungt.
Mot nya äventyr.

Slutet är nära

Jag har nu kommit fram till slutet av min berättelse.

Jag har gått igenom berg och dalar. Jag har gått igenom ångest och panik.

Det har varit skratt och gråt. En resa som för mig började i augusti förra året när jag tyckte att livet var tråkigt. Jag letade efter mig själv och fann en passion som jag inte visste kunde fängsla mig så mycket. Men att hitta en passion behöver nödvändigtvis inte betyda att man hitta sig själv och sin plats i livet. Det kan till och med betyda att man inser att det man jobbar med känns meningslöst.

Så var det i mitt fall. Jag började känna att all tid jag spenderade på jobbet var bortkastad tid. Jag har jobbat hårt med detta men jag tycker fortfarande att det är jobbigt. Jag vill ju bara skriva......

Men jag måste samtidigt inse att jag kan inte leva på att skriva. Jag är realist och förstår mycket väl att det inte är lätt att få sin bok publicerad och kunna leva på det. Men drömma får man göra.
Jag kommer aldrig sluta drömma för det vore att ta bort något viktigt i mitt liv. Men jag tänker heller inte släppa allt och bara skriva. Jag måste trots allt försörja mig.

Men åter till slutet.

Jag har ett slut i mitt huvud och nu ska jag bara få ner det i ordform. Men jag har insett att det inte är så lätt. Eller beror det på att jag inte vill släppa taget. Att släppa något som man har jobbat så mycket med och som man har levt i. Kanske är det som att släppa en del av sig själv men jag vill göra det.
Jag vill känna att jag skrivit färdigt så att jag kan inrikta mig på att läsa, redigera och ändra.

Håller alla tummar och tår för att inspirationen faller på och framför allt att jag får tid att slutföra detta för att komma vidare.