Skrivandet är en passion

Jag upptäckte för cirka sju månader sedan att skrivandet kan vara läkande.

Jag var och är en rastlös själ som aldrig kan hitta en inre ro. Jag har tagit mig an massor med projekt och jag har slutfört många. I många projekt har jag blivit uttråkad och tappat intresset efter ett tag. Men när jag tog mig an bokprojektet så var det något helt annat. Jag blev som uppslukad och kunde inte sluta skriva. Denna historia som har funnits i mitt huvud i så många år.

Jag visste direkt vad jag skulle skriva om och sidorna rullade i väg. Även om jag i dag har ändrat stora delar av det jag skrev då. Jag har ändrat början och jag vet att jag kommer att ändra mer.

Jag kunde inte fatta hur uppslukad jag skulle bli av detta. Hur jag skulle tänka på detta så mycket och hur mycket det skulle påverka mig som person. Jag har utvecklats mycket under dessa månader och jag har funnit min plats i livet. Inte för att jag har lagt hela mitt gamla liv bakom mig, jag är fortfarande samma människa. Jag älskar min man mer än någonsin och mina barn är mitt allt. Man måste bara lära sig att prioritera bland vad man vill och inte vill göra. Samtidigt som man har flera måsten som man aldrig kommer undan.

Skrivandet fick mig till och med att söka en utbildning inom journalistik som jag bara älskar. Även om jag inte kan se mig själv sitta på Aftonbladet och rota fram en massa bra storys så är det riktigt kul att ta del av andras liv. Att få göra intervjuer och sedan sätta sig och låta historien bli ord. Precis som när jag skriver på min roman. Även om den historien är påhittad.

Skrivandet har även fått mig att inse att jag inte trivs på mitt nuvarande jobb. Men där är det inte lika lätt att bara ställa sig upp och gå. Jag måste ju trots allt ha en inkomst för att kunna försörja mina barn. Men jag får ha tillit i att framtiden kan se ljus ut även på den fronten.

Just nu får jag använda skrivandet som terapi. En terapi som kan ta mig till en annan värld. Även om jag gillar min egen värld så är det riktigt roligt se hur en annan historia växer fram.

Jag behöver ingen  dyr psykolog som ska hjälpa mig hur jag ska leva. Även om jag kanske skulle behöva det i bland. Jag behöver skriva för det får mig att må bra.