Senaste uppdateringen

Tänkte jag skulle uppdatera lite hur det har gått med mina nya idéer.

Kan meddela att det går jättebra och jag är så glad. Jag är så glad för att det har släppt lite. Det värtsa var väl att de nya idéerna medför att mycket behöver skrivas om. Men det är ändå kul.
helt plötsligt blir historien mer och mer leveande och jag befinner mig mitt i dess centra. Kan nästan bli något lyrisk i bland när jag tänker på det.

Det finns mycket ångest och tråkigheter i min roman men jag kan helt enkelt inte låta bli. Det är olycklig kärlek, förbjuden kärlek, hemlighetsmakeri, misshandel och massor med andra saker. Jag vill inte att läsaren ska tycka att det är tråkigt. Men samtidigt så får det inte bli för mycket och för tjatigt. En svår balansgång i bland. Men det är så KUL.

Som bonus så är det helg och jag ska vara ledig hela helgen. Det betyder att jag får mer tid att skriva. Jag kan förlora mig än en gång i min fantasivärld. Den fantasivärlden som jag älskar.
Jag är så glad och tacksam över att han världens bästa make som står ut med mig.
Han står ut med mig när jag sitter där i timtal och bara skriver. Jag skriver och jag ler. Jag skriver och är upprörd. Jag skriver och jag kan inte sluta.

Om denna roman någonsin blir publicerad så ska där finnas ett megatack till min make och min familj. De är det bästa jag har. De låter mig göra detta utan att döma mig och ge mig dåligt samvete. TACK!!!!!

Vilken idé!!!

Har funderat ett tag nu hur jag ska komma vidare med min roman. I dag släppte det rejält kan jag säga.  Gick igenom några papper som jag har sparat, rivit ur tidningar och annan information jag hittat på nätet. Där fanns svaret på mina frågor. Jag hade sparat dessa papper av en anledning och i dag hittade jag den anledningen.

Genast sammanställde jag all information och tog återigen fram USB minnet där romanen har växt fram under sex månader. Där hittade jag luckorna som behövde fyllas och nu ÄNTLIGEN visste jag hur jag skulle fortsätta och hur det hela skulle sluta. Synd bara att jag ska börja jobba igen på torsdag och jag kommer att ha mindre tid att ägna åt detta. Men jag har inte bråttom. Jag tar detta med ro.

NU ska jag sätta mig och skriva i lugn och ro. När tid finnes med andra ord. Tur att jag alltid har ett block på mitt bord på jobbet i fall det dyker upp lite spontan inspiration. Annars sprudlar jag av idéer just nu och vill bara skriva. Skriva, skriva, skriva!!

Jag är så lycklig för att jag har tagit mig an detta projekt. Det ger mig så mycket. Jag tvingas att lära mig nya saker för att historien ska bli trovärdig. Min själ sprudlar av energi och jag mår så bra av detta. Även om detta kan vara jobbigt i bland så är det fortfarande det roligaste jag gjort!!

Jag har haft ett skrivuppehåll i två veckor på grund av att jag inte har mått bra.
Jag har dragit i handbromsen och konstaterat att mitt liv går alldeles för fort. Men jag har kommit ur dimman och mår nu mycket bättre. I går tog jag åter fram min påbörjade roman men jag kom ingenstans. Det enda jag gjorde var att skriva om det jag tidigare skrivit. Men det är ju så här det är.


Jag har tidigare hamn i ett "skrivarflow" och då har orden bara ramlat in i berättelsen. Jag ska inte säga att det jag har skrivit är dåligt. Vissa delar är riktigt bra. Men ju mer jag läser texten så ser jag ändringar som kan göra det hela ännu bättre. Ska bli så kul att se hur det hela slutar.

Just nu har jag svårt att komma vidare men jag längtar till nästa skrivarstund där tiden bara flyger i väg och man hamnar i en annan värld. En underbar värld som jag själv hittar på.
Även om denna värld kan vara något jobbig i bland på grund av alla psykotiska upplevelser som mina karaktärer upplever så är det både lärorikt och väldigt spännande. För om jag ska vara riktigt ärlig så har jag inte kommit till slutet ännu.

När jag började skriva så hade jag slutet klart för mig. Men på de sex månader som jag har jobbat med denna roman så har historien växt åt ett helt annat håll. Men det är ju det som gör det så spännande. Man vet hur man ska börja men man vet aldrig hur det slutar.

Skrivandet är en passion

Jag upptäckte för cirka sju månader sedan att skrivandet kan vara läkande.

Jag var och är en rastlös själ som aldrig kan hitta en inre ro. Jag har tagit mig an massor med projekt och jag har slutfört många. I många projekt har jag blivit uttråkad och tappat intresset efter ett tag. Men när jag tog mig an bokprojektet så var det något helt annat. Jag blev som uppslukad och kunde inte sluta skriva. Denna historia som har funnits i mitt huvud i så många år.

Jag visste direkt vad jag skulle skriva om och sidorna rullade i väg. Även om jag i dag har ändrat stora delar av det jag skrev då. Jag har ändrat början och jag vet att jag kommer att ändra mer.

Jag kunde inte fatta hur uppslukad jag skulle bli av detta. Hur jag skulle tänka på detta så mycket och hur mycket det skulle påverka mig som person. Jag har utvecklats mycket under dessa månader och jag har funnit min plats i livet. Inte för att jag har lagt hela mitt gamla liv bakom mig, jag är fortfarande samma människa. Jag älskar min man mer än någonsin och mina barn är mitt allt. Man måste bara lära sig att prioritera bland vad man vill och inte vill göra. Samtidigt som man har flera måsten som man aldrig kommer undan.

Skrivandet fick mig till och med att söka en utbildning inom journalistik som jag bara älskar. Även om jag inte kan se mig själv sitta på Aftonbladet och rota fram en massa bra storys så är det riktigt kul att ta del av andras liv. Att få göra intervjuer och sedan sätta sig och låta historien bli ord. Precis som när jag skriver på min roman. Även om den historien är påhittad.

Skrivandet har även fått mig att inse att jag inte trivs på mitt nuvarande jobb. Men där är det inte lika lätt att bara ställa sig upp och gå. Jag måste ju trots allt ha en inkomst för att kunna försörja mina barn. Men jag får ha tillit i att framtiden kan se ljus ut även på den fronten.

Just nu får jag använda skrivandet som terapi. En terapi som kan ta mig till en annan värld. Även om jag gillar min egen värld så är det riktigt roligt se hur en annan historia växer fram.

Jag behöver ingen  dyr psykolog som ska hjälpa mig hur jag ska leva. Även om jag kanske skulle behöva det i bland. Jag behöver skriva för det får mig att må bra.

Nu kommer jag inte undan

Från att aldrig har berättat för någon at jag skriver till att jag vill berätta det för alla.

Jag var på en "after work" med mina kollegor. Vi hade en riktigt trevlig kväll med god mat och vin. Många roliga samtal och efter den kvällen visste jag mycket mer om alla.

Jag fick många frågor om hur jag fick ihop mitt liv. Med heltids jobb, halvtids pluggande och att vara småbarns mamma. Men då kunde jag inte låta bli att tala om att jag jobbar på min första roman också. Vilken lättnad det kändes som. Som att mina kollegor äntligen fick lära känna mig. Eller den person jag har blivit.

Jag fick många frågor om handlingen i boken och alla ville veta hur jag kom på att jag skulle göra detta. Ja, vad svara man?
Jag har ju haft historien inom mig i så många år och den bara väntade på att få komma ut. Komma bort från mina tankar. Även om den inte är färdig ännu. Men jag älskar att skriva och för mig har det blivit min terapi. Jag mår så bra när jag förlorar mig i en annan värld.

Men åter till kvällen med kollegorna. Vilket intresse de visade för denna roman. Alla var intresserade av att läsa den och jag kände mig riktigt stolt.
Nu kommer jag inte undan längre. Nu är det bara att skriva klart så att jag kan börja redigera. För vad jag har hört så tar det minst lika lång tid som att skriva. Om inte längre.
Men jag ser det positivt. Detta sporrar mig bara till att fortsätta.

Tack kollegor för sparken i baken. Nu ska jag grotta ner mig i nästa kapitel.