Intresset är stort men jag har inte fattat det

Träffade en nära kompis i helgen. Vi var ute och åt på en riktigt bra grekisk restaurang.
Vi hade inte setts på ett tag och det blev många och djupa samtal. Vi har känt varandra sedan vi var sex år så vi vet det mesta om varandra. Hon har det jobbigt då hon precis separerat från sin sons pappa och hennes liv är lite upp och nedvänt.

Jag har aldrig varit en människa som berättar så mycket om mig själv över huvudtaget. Har alltid tyckt att det inte finns så mycket att berätta om. Jag lever ett svensson liv och är fortfarande väldigt förälskad i min man. Visst har vi våra problem men i sammanhanget så är de inte så stora. Jag har nog alltid sett mitt liv som lite tråkigt. Även om jag gillar det.

Efter att vi hade pratat känslor ett tag så kom vi in på jobb. Hon har ett bra jobb och trivs. För det mesta i alla fall. Jag har många projekt på gång och ett av dem är min roman.
Jag började berätta lite smått om detta projekt och hon blev eld och lågor. Hon var så intresserad och jag berättade en hel del för henne om handlingen. Jag har ju till och med döpt en av karaktärerna i boken efter henne. Även om likheterna i övrigt inte finns så var hon väldigt hedrad.
Hon ville veta allt och hon lovade att läsa den när den är klar. Jag som alltid har trott att detta är en ”löjlig” hobby. Men min omgivning verkar inte tycka det.

Jag blev mycket stärkt av samtalet och hon sa en sak som jag funderade vidare på.

–        Jag tycker att det är så kul att du har en bra hobby som du mår bra av. Vissa spelar tvspel och andra stickar. Det här är vad du tycker är kul, sa hon.

Jag har aldrig tänkt på det viset. För visst är det så. Det är min grej. Eller min terapi som jag brukar säga. Eftersom jag mår så bra när jag skriver. Men visst kan jag tänka i bland att mina vänner kommer att tro att jag är galen om de läser vad jag skrivit. Min roman är så långt borta från mig själv som man kan komma men jag älskar att skriva den. Kanske beror det på att det jag får försvinna i en annan värld. Där kan jag förlora mig och låta tankarna flyga i väg.

Befinner mig för tillfället i idé torka men det ska nog gå över. Snart är jag inne i mitt skrivstim igen.

LÄNGTAR!!

Min hemlighet

Mitt stora skrivarintresse är det inte många som vet om.

Eftersom det i början bara var en fånig idé så har jag inte berättat det för så många.
Har nu blivit mera vågad och vågar i bland berätta för männsikor att jag skriver en roman. Har nog varit lite orolig för att folk skulle uppfatta mig som fånig.

Men ju mer jag har skrivit så har min dröm växt och jag har sporrats mer och mer av att skriva mera. Efter att ha skrivit mer än hälften så konstaterade jag att jag kommer att klara detta. Om min roman någonsin når dagens ljus det vet jag inte men jag behåller min dröm.

Men åter till att våga berätta för folk att jag skriver en bok.
JAg känner mig ganska trygg i detta projekt och har berättat för fler och fler om detta. Jag har bara mötts av positiva kommentarer kan jag säga.
"Åh, vad spännande. Vad handlar den om"
"Vad häftigt, det måste vi prata mer om"

Dessa kommentarer stärker mig ännu mer. NU vill jag komma framåt och jag vill slutföra detta.

Nämnde i en krönika jag har skrivit i min utbildning om mitt skrivprojekt. Ni ska bara veta hur många kommentarer jag fick på just den delen. De flesta vill diskutera detta över en kopp kaffe.
Känns så kul att folk ser detta som en positiv sak och inte en löjlig hobby som aldrig leder någonstans.

Nu är jag mer taggad än någonsin. Skriv på!

Inte alltid lätt

Har nu inte skrivit på flera dagar på boken.

Har en del skolarbete att göra och det är ju också att skriva i och för sig. Jag går en journalistutbildning så det blir mycket skrivande för mig.

Men just nu har inspirationen lyst med sin frånvaro. Dottern har mycket strul med sina kompisar och all min energi går åt till det. Men hon går ju för mitt eget intresse. Intresse är verkligen vad jag kan kalla det för tillfället. Jag hoppas i och för sig att jag kan kalla det något annat någon gång i framtiden. Mitt yrke och min dröm.

Men jag måste försöka något att göra innan jag eventuellt kommer dit. Min fundering just nu är vad jag vill jobba med under tiden. En sak är i alla fall säker. Jag ville inte jobba med det jag gör och jag vågar inte säga upp mig. Jag håller ut ett tag till. Behöver ju försörja mig också.

Men snart sitter jag där och skriver så att fingrarna ryker. Och jag längtar. För historien tar mig bort från verkligheten och jag hamnar någon annanstans. Man rycks med och man känner en ro.

Fram tills dess får jag nöja mig med att skriva här och alla artiklar och krönikor jag får skriva i skolan.

Jag älskar verkligen att skriva.

Det kan göra ont att skriva

Har konstaterat att det inte alltid är lätt att skriva.

Den historien jag skriver är väldigt känslosam. En ung tjej som jobbar för mycket, sover för lite, dricker ofta och tar sällan hand om sig själv. Hon ställer till dig för sig med sin stora ångest och kärlekslivet är komplicerat.

Jag har en tendens att leva mig in mycket i historien. Som om jag vore en del i boken. Men med tanke på all ångest och leda som denna människa upplever så känner jag ibland att känslorna svallar. Jag kan känna mig deppad, nere och rolös. Men samtidigt så älskar jag detta.

Att totalt gå in i detta projekt med hela sin själ. Att få dela denna historia som har funnits i mitt huvud i så många år. Även om denna bok aldrig ser dagens ljus så ska jag skriva den färdigt. Det är ett stort projekt att skriva en bok. Man behöver ha tid och tålamod. Man behöver skriva om och ändra. Vilket i och för sig är kul när man ser resultatet.

Jag har än så länge skrivit ca 60 000 ord på min historia och jag trodde aldrig att jag skulle komma så långt. Historien har ändrats under tiden, till det bättre hoppas jag.

Nu hoppas jag att min tid och energi räcker till så att jag får skriva klart denna bok. Sen återstår det svåraste. Att övertyga ett förlag att ta sig an boken och göra mig till världens lyckligaste.

Jag vet att det kan bli svårt men jag har förberett mig på att bli refuserad så jag tror nog att det ska gå bra.

Min författardröm

Här kommer jag att skriva om min väg för att föräka uppnå min dröm. Att bli författare.
För 6 månader sen var jag uttråkad och tyckte att yrkeslivet var pest och pina. Jag sökte utbildningar för att försöka vidare utveckla mig själv.

Mitt i detta kom en gammal dröm upp i dagens ljus. Min stora dröm att en dag bli författare. Att få ge ut sin egen bok. Men det jag var tvungen att göra först var att skriva boken.

Jag hade många tvivel innan jag väl satte mig och skrev. Historien hade funnits inom mig i många år och nu behövde den bara komma ut. Min man fick mig att tro på mig själv och jag började skriva.
Det var nog först då jag insåg hur kul jag tyckte att det var.

Jag vet inte hur många gånger jag skrev om början innan jag kom vidare. Jag fick helt enkelt bestämma mig för att gå viader. Början skulle få bli ett senare problem.

För att ta pauser i skrivandet så gick jag igenom gamla dagböcker som jag skrev i tonåren. Ingen rolig läsning i och för sig men jag fick många uppslag. Sen var det bara att gå igenom kompiskretsen och hitta på roliga karaktärer. Jag kände mig i bland lite ond men det är ju så man måste göra för att komma på karaktärsdragen.

Lite om det. Jag kommer här att fortsätta skriva om hur det går med boken. Jag har kommit en bit in i boken och det har hänt mycket men det får jag återkomma om senare.

Hoppas att denna blogg kan hjälpa andra med författardrömmar att ta tag i det precis som jag gjorde.

På återseende.