måndag 26 december 2016

2016 lider mot sitt slut

Nu är det dags att sammanfatta skrivaråret 2016 men det är inte lätt. Jag har uppnått många mål och jag är stolt. Jag har lång väg kvar men det går framåt.

När jag började skriva på min roman sommaren 2015 trodde jag aldrig att jag nio månader senare skulle få den klar. Eller så klar den nu var i maj.

Nu ytterligare några månader senare har jag hunnit redigera den ett antal gånger. Jag har skickat den till testläsare och nu sitter jag här i väntans tider och önskar att jag snart ska få veta vad de tycker.
Jag har fått vissa hintar från en av testläsarna men nu vill jag veta helhetsuppfattningen.
Men snart så......

Jag har efter många funderingar kommit på vissa ändringar jag verkligen behöver göra men de får vänta till efter feedbacken. Ingen idé att ta tag i det ännu.
I stället har jag tagit julen med ro och nästan inte skrivit något alls men det har varit skönt det också.
I stället har jag gratulerat mig själv. Jag har ju nått mål detta år som jag aldrig trodde att jag skulle uppnå. Jag har satt upp nya mål och nu längtar jag efter att ta tag i dem nästa år.

Jag tror att 2017 kommer att bli året som jag kommer vidare på riktigt. Jag tror att 2017 kommer att bli mitt år på många sätt. Nu är det min tur.

Jag satsar nu full fart framåt och håller tummarna för att det ska gå vägen. Samtidigt vill jag önska er alla god fortsättning och jag hoppas att även ni känner framtids tro. Hoppas att ni får ett fantastiskt skrivarår 2017. Så fram med papper och penna, öppna datorn eller gör det på ditt eget sätt.
Skrivandet har förändrat mitt liv och det har gett mig så mycket.

Gott Nytt År och på återseende 2017.





tisdag 13 december 2016

Dags att gå vidare

Då har jag nått ännu ett mål och nu är det bara att vänta och se.
 
Senaste tiden har jag suttit djupt insjunken i redigering av de resterande kapitlen i min bok. Dessa ska nu skickas till testläsare och sen är det bara att vänta.
Jag är spänd av förväntan och det ska bli kul att höra vad andra människor tycker om mitt lilla skötebarn.
För det är så det känns. Jag har lagt ner så otroligt mycket tid på detta och jag vill bara att det ska bli bra.
 
Nu får jag än en gång lägga denna historia åt sidan och låta den vila innan det är dags att redigera igen. Men det känns ganska bra. Vid många redigeringar tröttnar man lätt på sin egen historia.
Men redigering är så viktig. I och med den skapar man sig bättre förutsättningar att få sitt manus publicerat. Det är i alla fall vad jag tror.
 
Men när har man redigerat klart?
Den frågan är väldigt svår att svara på. Nu kanske inte jag är den bästa att svara på detta då jag inte är något proffs men jag delar mina erfarenheter.
För varje gång jag läser mitt manus efter en redigering så upplever jag att den bara blir bättre och bättre.
Manuset lyfts fram och blir bättre. Så tror jag att de allra flesta som skriver känner.
Både erfarna och amatörer.
 
Men vad ska jag göra i väntan på att få feedback så att jag kan fortsätta redigera?
Jo jag ska fortsätta skriva på mitt nästa manus. Jag har skrivit nästan en tredjedel av den och nu är det dags att fortsätta.
Men fungerar det att jobba med två manus samtidigt?
För mig fungerar det eftersom jag skrivit klart den första och redigerar den. Den andra skriver jag på fortfarande. Jag är i två olika faser och eftersom jag tycker att skrivandet är roligast så vill jag alternera dessa båda faser. Det blir så mycket roligare då.
 
Hur gör ni? Ser ni till att skriva och redigera klart et manus i taget?
Vore kul att veta hur ni andra gör när ni skriver.
 
 
 
 
 

måndag 5 december 2016

Jag har fått den stora äran

Det är så vansinnigt roligt att tillhöra en skrivande värld. Man får många nya utmaningar och man får ta del att massvis med roliga berättelser.
 
Allt detta är helt nytt för mig men jag älskar det.
Jag har mitt manus hos testläsare och jag väntar med spänning på vad de ska tycka.
 
Under tiden redigerar jag för fullt del två av mitt manus och jag räknar med att vara klart snart. Eller snart och snart.
Jag är på kapitel 24 och ska till 40 men om jag bara tar tag i det så är jag snart klar.
Jag måste erkänna att jag tycker det är betydligt roligare att skriva i stället för att redigera men båda delarna måste göras. Inget blir perfekt från början.
 
Jag har även fått äran att vara testläsare av ett manus och det ska bli riktigt kul att läsa det.
Jag har börjat läsa lite smått men inte riktigt hunnit mitt i alla julbestyr.
Även detta är helt nytt för mig och jag hoppas att jag kan vara till någon hjälp.
Jag har inte gått några skrivarkurser, förutom Journalistikutbildningen, men trots detta så har jag läst massor.
 
Jag har läst massor med böcker i olika genrer och jag hoppas att jag kan bidra med något.
Men även detta stärker och förbättrar mitt eget skrivande och det är bara bra.
Sen är det alltid kul att kunna hjälpa någon och samtidigt få hjälp tillbaka.
 
Detta känns som att det är något som vi skribenter är duktiga på eller så är det bara jag som tror det.
Men jag vill tro det. Jag känner i alla fall att det är roligt att hjälpa andra och jag gör det bara om jag verkligen känner att jag har tid för annars kan jag inte komma med något bra.
Jag vill göra det ordentligt annars känns det inte som att det är någon idé att ta sig an det.
 
Men nu ska det bli riktigt spännande att få läsa någon annans outgivna manus. Jag känner mig lite speciell som är betrodd att göra detta. Tänk vad jag får vara med om som skribent. Häftigt!!
 
 
 
 

söndag 20 november 2016

Ett steg närmare målet

Ännu en genomgång är avklarad och nu återstår en väntan på resultatet.

Jag har gått igenom och redigerat halva mitt manus och än en gång hittade jag saker att ändra. Detta är nu skickat till nästa testläsare och jag sitter här nu och väntar på återkoppling. Alltid lika spännande att få höra vad resultatet blir.

Nu ska jag ta tag i nästa halva för att kunna skicka även den. Senaste tiden har varken orken eller tiden räckt till för att kunna ta tag i det bara. Det händer så mycket annat i mitt liv just nu och jag har varit tvungen att pausa redigerandet.
Men från och med lördag är jag på gång igen. Jag måste göra detta för att komma till nästa steg.
Jag vill göra detta för att komma till nästa steg. Jag vill komma vidare för att kanske en dag komma till slutmålet.

Att skicka in manuset till förlag. Jag ska göra det även om det är ett tag kvar innan jag kan göra det.

Ju fler jag berättar för att jag skrivit en roman så blir jag mer och mer peppad.
Alltid när man berättar att man jobbar på en bok så kommer frågan. "Vad handlar den om?"
När jag har berättat vad den handlar om får jag alltid samma reaktion. "Den är så rätt i tiden"

Detta gör mig glad och det få mig att vilja skicka in den ännu mer. Men har jag fått till allt?
Jag har enorma krav på mig själv och det kommer att ta tid och massor med redigering innan jag känner mig redo.

Jag själv har en stark tro till historien och det tror jag är viktigt. Det är en bok som jag gärna hade läst själv. Historien är händelserik och jag tror att många kan känna igen sig i den.

Snart kan jag nog få testa mina vingar och förhoppningsvis får jag flyga.

måndag 7 november 2016

Vilken form ska man välja?

Innan jag började skriva tänkte jag inte så mycket på hur jag skulle skriva. Jag hade inga kunskaper och jag inte direkt säga att jag har det nu heller men jag har lärt mig massor på vägen.

Jag har läst massor med skrivarbloggar och har tagit till mig det som passar mig bäst. Jag har läst massor med tips från duktiga skrivkursledare och andra spännande personer som skriver. Men när jag läste om vilken form jag skulle skriva i hade jag redan börjat. Jag funderade länge på om jag skulle ändra mig men jag höll fast i det jag hade börjat med.

Jag höll fast vid jag-formen och det har fungerat. Det kanske inte är den vanligaste formen att skriva i men den passade mig bra. Jag levde mig in i huvudkaraktären och i bland kändes dem som att det var jag. På gott och ont.

Min huvudkaraktär råkar ut för massor med problem och jobbiga händelser och i bland har det varit jobbigt. Jobbigt att uppleva en misshandel, jobbigt att vara ängslig och nedstämd. Men samtidigt har det varit kul och väldigt lärorikt.

Men när jag nu läser igenom det hela blir det mycket JAG. Jag gjorde si och jag gjorde så. Men det känns oundvikligt att inte ha med massor med JAG. Det är ju JAG det handlar om.

Kanske skulle jag ha valt att skriva i en annan form men jag vet inte om det hade fungerat lika bra.
Vilken form skriver ni i? Vad passar er bäst?

Min andra roman skriver jag tredje person. Men passar det mig bättre? Det har jag svårt att svara på. Jag har inte kommit så långt i den men jag känner att det fungerar bra det också. Det kanske krävs några böcker innan man kommer på sin grej.

Men kan det bli för mycket JAG i en bok som är skriven i jag-form?
Vad vet jag, jag har ju bara skrivit en bok än så länge.


tisdag 1 november 2016

Jag har VERKLIGEN kommit vidare

Jag fick en rejäl kick i baken och kom åter i gång med redigeringen.
Det behöver göras och jag blir glad av att komma vidare.

Jag har kommit till kapitel 14 och jag har gjort en hel del ändringar. Jag har tagit bort vissa ord som jag använder alltför ofta och jag har skrivit till saker som jag har kommit på. Återigen har texten växt och orden blir fler.

Jag hade tänkt bli klar med halva boken innan jag skickar det till testläsaren men vi får se om jag lyckas med det denna vecka. Annars kan jag alltid skicka det jag är klar med. Ska bli kul att höra vad ännu en människa tycker om min berättelse.

En sak jag tänkte på nu när jag har låtit den vila í någon månad är att jag inte är lika trött på den längre. Även om jag vet i stort sett allt som händer i boken så var det ändå kul att läsa den igen. Få känna med karaktärerna och deras öden.
Självklart gillar jag min berättelse men i intensiva redigeringsperioder har jag varit ganska trött på den. Det blir då vansinnigt svårt att redigera och man läser bara snabbt igenom bara för att få det gjort.

Det var otroligt nyttigt att ta en paus ifrån allt ett tag. Nu känner jag en enorm inspiration att komma vidare.

Men en sak har jag lärt mig i alla redigeringsomgångar och det är att man absolut inte får ha bråttom. Man behöver ta in det man läser och man behöver se vad som ska ändras.

Efter att ha fått första feedbacken från min första testläsare kunde jag komma på mig själv med att sitta och skratta när jag läste igenom. Hon påpekade att jag använder ordet "verkligen" på många ställen och det gör jag VERKLIGEN.

Jag har nu tagit bort många av dem men vissa får stanna kvar. De förstärker vad jag försöker förmedla i berättelsen. Det finns ingen anledning att ta bort det ordet på alla ställen. Då blir det bara konstigt.

Men i kväll fortsätter redigerandet. Jag längtar !!!!

onsdag 26 oktober 2016

Ny energi och ett stort steg i rätt riktning

Inspirationen och energin har saknats en längre tid och jag har varit frustrerad. Men plötsligt så förändras ALLT.

I dag fick jag helt plötsligt ny energi och jag ska nu börja ännu en redigeringsomgång, jag vet inte vilken i ordningen men många har det blivit.

Jag har fått mycket bra återkoppling från testläsaren och nu behöver jag göra ändringarna.
Jag ska göra detta för att sedan kunna skicka det till nästa testläsare. Ska bli riktigt kul att höra vad hon tycker. Jag vill så mycket med denna roman och jag vill verkligen komma i mål. Jag vet att det tar lång tid men det får det gärna göra.

Nu ska jag frilägga massor med tid så att jag kan få till dessa ändringar och för hoppningsvis blir det ännu bättre.

Det finns så många skrivande människor därute som delar mitt intresse och det är så kul när vi kan hjälpas åt. Jag läser hennes manus och hon läser mitt. Tack Anethe, du vet vem du är.
Så på med de granskande ögonen och kicka i gång hjärnan.

Här ska redigeras och ändras och läsas. Det ska bli sååååå kul.
Det är inte alltid kul att redigera men jag har varken läst eller redigerat manuset på en månad och nu känner jag mig redo igen. Jippi och tack för den nya energin.


måndag 17 oktober 2016

Teknik, flow och nya idéer

Av många olika anledningar har jag misslyckats med min tanke att skriva en stund varje dag. Det har varit så mycket annat och jag har helt enkelt varit tvungen att välja andra saker. Visst känns det tråkigt men det är inte mycket jag kan göra åt det.

Men nu är det en ny vecka och jag ska återigen försöka komma igång igen med nästa roman. Början är färdigskriven och nu är bara resten kvar. Jag vet vilket jobb jag har framför mig så det är bara att ta tag i det hela. Men när hjärnan är totalt förvirrad när man kommer hem från jobbet är det inte så lätt. Men jag vill vill vill.......

Idéerna finns där men jag tror att mitt problem just nu är tekniken eller vad jag nu kan kalla det. Första romanen skrev jag i den ordningen den är i dag. Med det menar jag att jag skrev kapitel 1 och sedan 2, 3, 4 o sv. Det kändes så bra då och jag strävade hela tiden mot slutet men denna gång är det inte lika enkelt. Jag vill liksom skriva kapitlen helt i oordning och det vill sig inte riktigt.

Hur gör ni när ni skriver?
Skriver ni från början till slut eller hoppar ni mellan olika kapitel och sedan klipper i hop dem?

Jag vet att man ska göra det som passar bäst. Första gången hade jag hela handlingen i huvudet men det har jag inte denna gång. Men det är värt att testa att skriva på alla sätt man kommer på. Kanske helt enkelt behöver göra lite mer research denna gång.
Jag är redo att ta mig an utmaningen och jag längtar efter lite mera skrivtid. Men jag vet att den kommer och då kommer jag vara beredd.

fredag 7 oktober 2016

Drama, deckare eller fantasy

Det är viktigt att hitta rätt men hur gör man för att göra det.


Jag har länge funderat på det där valet man gör när man väljer vilken genre man ska skriva i. Eller är det verkligen ett val?
När jag började skriva min roman hade jag inte en enda tanke på vilken genre jag ville eller skulle skriva i. Jag hade historien klar för mig i huvudet oh började bara att skriva. Jag ändrade en del av handling under resans gång men grunden blev kvar.

Jag har testat att skriva aktivt i olika genrer men jag tycker att det är lättast att skriva drama. Varför vet jag inte. Gärna så jobbiga relationer som möjligt och gärna lite smått kaos i tillvaron. Misshandel, psykisk ohälsa mm.

Har en jättebra idé på en kriminalroman. Jag började skriva och i början flöt det på hur bra som helst. Jag hade gjort min lista på karaktärer och jag visste hur historien skulle fortlöpa och jag visste hur det skulle sluta.
Helt plötsligt så bara låste det sig. Efter cirka 5000 ord var det bara stopp. jag kunde inte fortsätta och orden fanns bara inte där. Jag stängde dokumentet och tänkte att det skulle få vila ett tag.

Under tiden började jag skriva på en annan idé som jag har och så klart är det ett drama om en misshandlad tjej som försöker ta sig ur ett jobbigt förhållande.
Då konstaterade jag hur roligt det är att skriva drama. Elände och plågor. Konstigt det där.

Hur tänker ni när ni väljer genre?
Bestämmer ni er för en eller skriver ni olika?

Kan val av genre spegla hur man är som person?
Inte för att jag egentligen tror det och i så fall borde jag gilla att skriva kriminalromaner. Jag gillar polisutredningar och mordgåtor. men det är väl så att jag inte kan skriva dem själv bara.

Ja ja, jag tror att jag fortsätter på mitt drama och fördjupar mig i eländet.

Trevlig helg.

onsdag 5 oktober 2016

Följ mig på Bloglovin

Följ bloggen på Bloglovin för att lättare se när nya uppdateringar görs. Hoppas att vi ses. Följ min blogg med Bloglovin Trevlig höstläsning

lördag 1 oktober 2016

Du gör mig lycklig

Min roman är fortfarande hos testläsaren och jag är så vansinnigt nyfiken. Jag vet att hon inte läst klart men jag känner att jag inte har bråttom, även om jag är sjukt nyfiken.

I dag fick jag en del återkoppling. Hon har läst början och jag var nervös när jag läste vad hon tyckte.
Hon är ingen lektör men jag vet att hon är duktig på texter och hon tycker om att läsa. Det är ju trots allt "vanliga" människor som ska läsa den om den blir publicerad någon gång.

Hon tyckte att det fanns många fina scener och hon hade en speciell favorit. Jag gillar den scenen jag också, den är lite mysigt. Sen hade hon noterat att jag använder ett ord verkligen mycket. Det är just ordet verkligen.
Jag blev full i skratt och hon har VERKLIGEN helt rätt.
Detta är något jag måste kolla igenom och åtgärda men jag väntar med det till jag fått all feedback.

Men det jag tar åt mig mest av allt är att hon gillar historien och den får henne att vilja läsa vidare. Det är så vansinnigt kul att höra. Det är ju det man vill att läsaren ska göra. Man har liksom misslyckats om läsaren slutar att läsa efter 40 sidor.
Hon gillar relationen mellan huvudpersonerna och jag vill bara skriva till henne "vänta du bara".
Det händer så mycket mellan huvudpersonerna och jag är glad att jag inte är någon av dem. Även om jag är lite smått förälskad i den manliga.

Känner ni någonsin att ni blir lite förälskade i någon av karaktärerna i era berättelser?

Jag kan ta hur mycket negativ feedback om språket i boken bara historien håller. Jag är så lycklig och jag känner tilltro. Nu väntar jag spänt på vad hon ska tycka om den dramatiska fortsättningen.

Nu känner jag för att skriva några tusen ord på nästa. Får se hur kvällen slutar.

Trevlig helg alla goa skrivarvänner.




tisdag 27 september 2016

Min första bokmässa

Jag var också där och upplevde atmosfären.

Jag hade vissa förväntningar när jag åkte dit men när jag klev in genom dörrarna blev jag helt förvirrad. Jag visste inte vart jag skulle gå först och helt plötsligt visste jag inte vad jag ville se.

Jag började med de stora förlagen och där blev jag kvar ett tag. De stora namnen avlöste varandra och jag ville höra allt de sa. Det var korta intervjuer med författarna men det är så kul att höra en författare prata om sin bok. De brinner verkligen för historien och det enda jag kunde tänka på var att jag ville vara en av dem. Signeringsköerna var långa och det var så kul att bara stå och kolla på alla människor som var där.

Jag strosade vidare och jag hade blivit förvarnad att det skulle vara mycket folk men jag tyckte inte att det var så farligt. Jag har definitivt varit med om värre folksamlingar.
Men visst var det mycket folk där och vissa montrar var mer besökta än andra.

Jag kollade in de små förlagen och jag kollade även in egenutgivarna och alla gav de mig samma känsla. Jag kan också!!!

När jag lämnade mässan en stund innan de stängde var påsarna tunga. Jag hade köpt massor med böcker och även fått vissa signerade. Jag var så nöjd och glad. Jag var så inspirerad och idéerna i mitt huvud började flöda direkt.

Här sitter jag nu. Sjukt taggad att bara ta tag i alla skrivaridéer. Jag vill också prata om mina böcker och känna en stolthet, jag vill också ge människor en läsglädje. Precis som många författare ger mig.
Skrivglädjen har kommit tillbaka med besked och jag kan tala om att under tågresan hem från Göteborg skrev jag 2500 tecken på min nya roman. Vilken kick i rätt riktning. Äntligen kan jags skriva igen.
Nu vill jag bara fortsätta. Bara jag själv kan sätta stopp för min dröm. Full fart framåt in i en ny värld och låt fantasin flöda.

torsdag 22 september 2016

Dags att förbereda sig

I morgon tar jag tåget till Göteborg och tänker uppleva Bokmässan för första gången.
Jag förstår inte varför jag inte åkt dit tidigare men nu tyckte jag att det var god tid att åka dit.
Jag vill se hur det är och jag ser fram emot att få möta lite nya och spännande människor.

De sköna skorna är packade, armbågarna är vässade och jag är helt redo. Jag har egentligen inga förhoppningar och förväntningar och det kanske är lika bra det.

Läste Camilla Lindes inlägg på Debutantbloggen och jag känner helt plötsligt att jag planerat helt fel.
 https://debutantbloggen.wordpress.com/2016/09/21/anti-guide-till-bokmassan/

Jag får helt enkelt packa om och ta fram pumpsen i stället, sköna skor ska man skippa. Hon skriver att man ska undvika lördagen men jag har liksom inget val. Jag får helt enkelt finna mig i att trängas bland alla andra svettiga människor.

Men på tåget dit ska jag göra upp en plan för vad jag vill se och sen får vi se om jag helt skrotar planen och bara strosar runt. Min man är rädd för att väskan kommer att bli alldeles för tung att bär när vi ska åka hem men det är tur att det är hjul på den.

Jag är Bokmässeoskuld och jag ser fram emot denna tillställning löjligt mycket. Det ska bli kul att uppleva alt stå hej även om jag vet att det stundtals kan bli riktigt jobbigt.

Jag får återkomma med ett litet reportage från min dag på bokmässan vid ett senare tillfälle.
Först ska vi se om jag överlever det hela men jag lovar att jag har överlevt mycket värre saker.


Fler som ska trängas på Bokmässan i helgen?

tisdag 20 september 2016

Roliga reflektioner

Min färdigskrivna roman är hos testläsare och jag vet att hon inte har läst den färdigt ännu.
Men i dag fick jag första reflektionen och den fick mig verkligen att le.

Hon undrade om huvudkaraktären var jag. Hon hade bara fått den känslan när hon läste. Den reflektionen är så rolig. Men svaret på frågan är NEJ.
Visst kan de finnas vissa likheter men olikheterna är desto fler. Visst har jag känt mig som huvudkaraktären när jag har skrivit och jag har liksom levt hennes liv men hon är inte jag.
Kan det kanske bli så när man skriver i jagform??!!

Hos alla karaktärer i min bok finns det likheter med människor som jag känner eller människor som jag har träffat och snappat åt mig egenheter i från. Jag tror inte att någon skulle kunna känna igen sig fullt ut men jag gillar igenkänningsfaktor och det är alltid kul när man kan känna igen sig. Det tycker jag själv när jag läser en bok.

Det är så kul att ha någon som ska läsa mitt lilla skötebarn. Det ska bli så kul att höra vad hon tycker när hon läst klart.
Än så länge har hon inte sågat den i alla fall. Något bra måste jag i alla fall ha fått i hop eftersom hon fortsätter att läsa och har reflektioner i ett tidigt skede.

Framtiden känns väldigt spännande.

torsdag 8 september 2016

Tänk om jag inte klarar det

I bland är det inte alls så lätt att ha en stor dröm som man aldrig vet om den kommer att slå in. Oftast slår ju inte drömmar in men plötsligt så händer det.

Jag har tagit tag i drömmen och jag försöker verkligen. Men just nu sitter jag fast och jag har helt tappat tron på att jag någonsin kommer att lyckas. Allt jag skriver suger och jag kommer ingenstans.
Min tanke var att när jag nu är klar med min första roman, som jag är sjukt stolt över, skulle jag ta mig an ett annat skrivprojekt. Jag skulle fortsätta med den andra romanen jag har påbörjat men det går bara inte. Jag skriver, raderar, skriver, raderar.... sen skriver jag lite till men det blir bara inte bra. Inspirationen är borta och när jag sätter mig vid datorn så kommer bara inte de rätta orden fram.

Vad ska jag göra?

Det hjälper mig inte riktigt i rätt riktning. För tillfället skadar det totalt min självkänsla. Hur ska jag någonsin kunna bli författare?
Jag vet att det bara är att kämpa på och jag vet många med mig har haft samma känsla.
Jag måste bara komma över den för att komma vidare.
Jag tror i och för sig att jag har haft alldeles för mycket annat runt omkring mig den senaste tiden. Jag behöver bara finna någon slags ro för att kunna känna mig redo att skriva igen.
Jag vet att ruset och orden kommer tillbaka men just nu känns det bara fruktansvärt jobbigt.
Just nu inriktar jag mig på att läsa böcker istället. Men jag vet att det hjälper mig mycket och jag älskar att läsa.

Det finns inget bättre när orden inte kommer. Att sjunka ner i soffan och läsa en riktigt bra bok. Jag blir helsporrad av det. För jag vill också kunna skapa något sådant. Jag ska skapa det och jag vet att jag en dag når min dröm, eller???
Jag kan inte veta det men jag vill tro det. Jag försöker tro det. Varför ska man annars ha en dröm? Om man är så säker på att man kommer att lyckas då är det inte lika kul när man verkligen gör det.

Jag vill tro att jag ska lyckas och jag måste det. Annars kan jag lika gärna ge upp. För om man tror att det är lätt att skriva en bok så han man helt fel. Hårt slit och sena nätter men jag är helt säker på att jag tycker att det är värt det när jag väl lyckas. Om jag någonsin gör det, men jag tänker aldrig ge upp. Jag vägrar!!!

fredag 2 september 2016

Dags att gå vidare

Jag har tagit en skrivpaus nu ett tag men jag känner att det kliar i fingrarna rejält.
Att vara klar men boken men ändå inte riktigt färdig är jobbigt. Jag kan inte alls släppa historien och karaktärerna och nu sitter jag som på nålar för att få veta vad min testläsare tycker.

Hon är den första som får läsa den och jag vet att hon är duktig på texter.
Hon och jag gick en journalistikutbildning i hop och vi har jobbat mycket med feedback till varandra. Jag litar verkligen på hennes omdöme men det är så jobbigt att sitta och vänta.
Tänk om hon inte gillar första kapitlet och därmed slutar att läsa? Tänk om jag har en platt historia utan driv? Tänk om hon tycker att karaktärerna är tunna och saknar personlighet? Tänk om hela historien är platt och för psykisk?

Så många funderingar.

Men jag är ingen erfaren författare och jag har verkligen skrivit det hela på ren inspiration. Jag har skrivit det som har poppat upp i min skalle. Jag har i och för sig burit historien inom mig i många år men under resans gång har den ändrats mycket. Till det bättre, tycker jag i alla fall.
Men nu när jag fått ur mig hela historien känner jag mig ganska tom. Jag har andats och levt denna historia i ett år och nu vill jag bara veta om det är något att ha.

Min tanke var att jag nu skulle ta mig an något av mina andra skrivprojekt men jag har helt enkelt inte orkat eller hunnit. Jag har massor med idéer till nya böcker och jag vill bara börja med dem. Men först måste jag få veta om det jag har skrivit är bra. Jag har skyhöga krav på mig själv och jag vill verkligen lyckas med detta. Men jag får sätta tänderna i något annat projekt och sjunka in i det så kanske jag släpper tankarna ett tag.

Det är i alla fall värt ett försök. Dokumentet är öppnat, fingrarna är redo, tankarna flödar och nu är det bara att se om orden kommer.

söndag 28 augusti 2016

Skrivas konferens 2016


För ett år sedan förändrades mitt liv. Jag hittade skrivandet och det har gett mig massor. Det har förändrat mig. Jag hittade en sida hos mig själv som inte många förstår men jag älskar den.  Att få vara med på Skriv2016 skulle vara en dröm för mig. Att få träffa människor som förstår skrivandets passion, att få träffa proffsen för att lära mig mer om skrivandets konst.
Författandet av min fösta roman är i full gång och jag tror att denna konferens skulle hjälpa mig mycket. Nu håller jag tummarna för att det blir just jag som vinner.
#vinnskriv2016



torsdag 25 augusti 2016

Att komma vidare

Jag har tagit en skrivpaus då jag kände att jag behövde det.
Jag var liksom lite trött på hela grejen med att försöka skapa en text som gick att läsa.

Men nu börjar fantasin att flöda igen och jag känner mig redo att ta tag i mitt andra bokprojekt. Historierna är så olik varandra men ändå känns det som att allting flyter ihop. Men jag tror att det beror på att jag ännu inte känner mig helt klar med den första. Jag har den på provläsning och jag vet att jag behöver gå igenom den igen. Om jag blir helt klar med den och kan stänga hela den historien kanske det blir lättare att stänga annat.

Kanske är det mitt huvud som är en enda stor röra och jag vill så mycket mer än vad jag hinner med.
Årets sommarsemester är slut och jag har mycket mindre tid att lägga på skrivandet. Det är inte kul och jag saknar verkligen de där sena skrivarkvällarna och nätterna.
Jag vill skriva och jag vill låta fantasin flöda. Det är en sådan befrielse. Men vad gör man när orden inte riktigt finns där?

När det var dags för mig att gå tillbaka till jobbet efter semestern talade jag om för min man att jag inte har tid att jobba. Jag har så mycket annat på gång som jag hellre vill göra. Jag vill hitta ny inspiration och jag vill skriva men där är det ekonomin som sätter gränsen. Jag måste tyvärr gå till jobbet varje dag. Men sånt är livet.

Man kan  inte alltid få precis som man vill. Men jag ska kämpa för det men då måste jag komma igång att skriva igen. Men snart är jag där igen och då kommer jag inte att kunna tänka på något annat. Jag ser positivt på framtiden och jag tror verkligen att jag kommer att lyckas. Jag måste tro det annars är allt mitt jobb bortkastat. Nog för att jag har lärt mig mycket i mitt skrivande men visst vore det kul att få visa alla vad man har gjort. Det vore så kul om man hade lyckats med en riktigt bra bok som är läsvärd. Personligen har jag läst den så många gånger så just nu är jag lite trött på den. Men jag vet att när det är dags igen kommer jag att läsa den igen med glädje.

Nu behöver jag bara komma ur träsket och börja bilda orden igen. Jag längtar tills jag sitter där igen och bara låter tankarna flöda och fingrarna jobba. Längtar !!!!


onsdag 17 augusti 2016

Klappat och klart

Jag pustar ut och sätter mig till ro.

Äntligen är jag klar, den sista redigeringen sög verkligen musten ur mig. Men jag klarade det.
Redigeringen resulterade in ett antal borttagna onödiga ord men i slutänden resulterade det i + 4000 ord, ungefär. Historien har växt enormt och den har blivit mycket bättre.

Som jag har nämnt tidigare var jag riktigt trött på historien ett tag men nu är jag stolt över den igen. Nu när jag äntligen kommit till slutet av redigeringen känns det bra.
Det har blivit ett antal redigeringsomgångar på kort tid och jag tror att det blev lite för intensivt. Jag tror att jag behöver en paus ifrån den innan den tröttar ut mig fullkomligt.

Det hela började i slutet av juli 2015. Jag var rastlös, irriterad och uttråkad. Jag hade inga roliga fritidsintressen, jag tyckte mitt jobb var tråkigt och jag kände mig allmänt missnöjd. Då fick jag den lysande idén att jag skulle skriva en bok. Innan jag började tyckte jag att det var jobbigt och jag var helt säker på att jag aldrig skulle klara det. Jag var helt enkelt inte bra nog.
Jag hade en historia i mitt huvud som bara behövde komma ut.

Så i smyg började jag skriva. I början berättade jag det inte ens för min man. Nu känner han mig så väl och det tog inte lång tid innan han listade ut vad jag börjat med. Han tyckte att det jag jättekul.
Orden växte och sidorna blev många. I början av augusti hade jag skrivit tre kapitel.
Jag skrev ingen synopsis innan och jag skrev bara en lista på alla karaktärer och deras information. Sen har jag bara skrivit det som fanns i mitt huvud. Historien har ändrats mycket på resans gång men jag måste säga att det har blivit till det bättre.
Från början skulle jag skriva boken och sen slänga den men ju mer jag skrev desto mer tyckte jag att jag i alla fall skulle ge den en chans.

Nu sitter jag här, ungefär ett år senare. Boken är skriven och redo att test läsas. Och den här gången är det inte jag som ska läsa. Jag ska låta någon annan läsa och jag är nervös. Vad ska hon tycka? Är hela historien löjlig och oläsbar eller kan den verkligen hålla.
Jag håller alla tummar och tår. Tänk om det faktiskt är så att denna skapelse ska ge mig min dröm. Min dröm som jag har haft sedan jag var barn men aldrig vågat tro på.
Ja. ja...... jag får vänta och se.

onsdag 10 augusti 2016

Ändra, skriv om och ändra igen

Jag är mitt uppe i redigeringen men jag tycker att det går trögt.

Håller för fullt på att lägga in alla mina anteckningar jag gjort på de utskrivna bladen och de tar aldrig slut. Jag vet att jag har cirka 70 sidor kvar men just nu är det inte ens kul. Jag har visserligen fått möjligheten att läsa igenom allt ytterligare en gång och gjort en del ändringar men just nu önskar jag bara att jag vore klar.

Jag vet inte vad det beror på och jag önskar att jag visste det.
Men jag tänker inte ge upp för det. Jag tänker fortsätta och jag tänker bli klar.
Jag har bestämt mig för detta och jag tänker aldrig ge upp. Så typiskt mig men det har hjälpt mig mycket att vara så.

Innerst inne tror jag att jag har läst boken så många gånger och har helt enkelt tröttnat på den. Men jag vill inte vara trött på den. Det är lite speciellt att läsa den om och om igen. Jag vet precis vad som ska hända härnäst och det är liksom inte spännande längre. Kanske ska jag lägga undan den ett tag efter att denna redigeringsomgång är klar.

Men hur ska jag veta när den är klar? Ska jag anlita en lektör eller ska jag bara våga skicka in den ändå? Frågan är bara när.

Hursomhelst, jag ska redigera den klart och sedan skicka den till en kompis som ska läsa igenom den. Ska bli riktigt spännande att höra vad hon tycker. Än har ingen fått läsa vad jag har skrivit och jag vet inte om det är bra eller inte. Jag tycker den är bra men jag är väldigt partisk.......

Så in i dimman igen, nu ska jag redigera............




lördag 6 augusti 2016

Ny inspiration

Jag har precis kommit hem från en fantastisk resa ut till Stockholms Skärgård med min familj.
Närmare bestämt ön Öja eller Landsort som den kallas.

Skärgårdens sydligaste ö och den är väldigt vacker. 5 km lång och ca 300 m bred. Det är en liten ö men oj vad den är charmig. En lugn oas där det endast finns ett fåtal bilar. Där cyklar man dit man ska eller går. De bofasta åker flakmoppe eller fyrhjuling. En idyll kan man säga.

Då började min hjärna att spinna......
Tankarna svävade och idéerna flödade. Karaktärerna tog form och där var den. Klappad och klar. redo att sätta tänderna i. En ny idé var född och stället var toppen.

Mitt nästa projekt var fött. Eller för att vara riktigt ärlig..... Min tredje bokidé. Jag blev eld och lågor och skrev ner allt jag kom på i fall att jag skulle få minnesförlust och glömma alltihop innan jag kunden börja skriva det hela. Detta är bara så kul... Nu får jag ytterligare en anledning att åka tillbaka till denna fantastiska ö.

Wow vilka häftiga dagar det har varit. Förutom att få vara med min fantastiska familj och uppleva solnedgången tillsammans. Jag har även funnit ny inspiration till mitt skrivande och det är vansinnigt kul.

Vilken höst det kommer att bli med mina skrivprojekt. Ska bli kul att se vart allt detta leder mig.


tisdag 26 juli 2016

Drömmer och håller tummarna

Jag har nu läst igenom alla de utskrivna sidorna. Jag har gjort markeringar och tillägg med röd penna och jag känner mig riktigt nöjd. Nu har jag bara det jobbiga arbetet kvar att göra alla ändringar i filen på datorn. Det kommer att ta tid men det får ta den tid det tar.

Enda nackdelen just nu är att solen skiner och jag vill vara ute i stället. Jag har ingen bra plats att sitta på där jag ser vad som står på datorn och jag slits mellan två goda ting.
Jag vill njuta av solen och jag vill skriva. Vilket ska jag välja?

De senaste dagarna har jag valt solen. Solen och familjen. Vi har varit på stranden i dagarna två och njutit. Så i dag började dagen med sol och nu är det övermulet men det regnar inte. Då kom datorn fram. Jag sitter just nu på in inglasade balkong och jobbar för fullt. Jag har semester från jobbet men jag jobbar ändå. Men jag ser inte skrivandet som jobb. Det ger mig bara ren glädje.

Nu ska det skrivas ändringar och i och med det ännu en redigering. Jag är nu inne på redigeringsomgång fyra. Hur många det blir vet jag inte riktigt ännu.
Den dagen när jag känner att jag bara petar och letar synonymer då får jag nog släppa det ett tag. Eller så får jag ta det läskiga steget att känna mig klar. Men vågar jag verkligen det?

Vågar jag ta steget?

När jag började skriva för cirka ett år sedan sa jag att jag bara skulle skriva allt för att få det ur mig. Sen skulle jag trycka på radera och aldrig mer tänka på det.
Jag har kommit en lång väg efter det och det vore slöseri med tid att bara slänga allt. All tid som jag har lagt ner på det. Frågan är bara om jag vågar skicka in manuset till något förlag.

Jag har funderat mycket på detta och jag kunde bara komma fram till en sak. Jag ska SKICKA in det. Bära eller brista.

Så nu förbereder jag mig och göra ina ändringar. Sen chansar jag och håller alla tummar. Kanske kan även jag nå en av mina drömmar.

fredag 22 juli 2016

Måste dela med mig av denna


Jag letar ständigt nya skrivtips och jag scannar av internet i princip varje dag. Alltid kan man lära sig något nytt.

Det finns en rad olika sidor att välja mellan och det gäller att bara ta till sig det som passar en själv.


I allt detta letande hittade jag denna. I och för sig inget skrivtips men den roade mig. För visst är det så att det stämmer. Inte allt kanske men delar av det.

Det om att vara ett dagdrömmande barn. Ha ha.... Det var jag verkligen. Jag kunde fantisera hur mycket som helst och många gånger var jag någon helt annan. Jag gör det än i dag och det är först för ett år sedan som jag började dra nytta av det. Då började jag skriva på riktigt. Jag skrev och skrev och skrev och jag ville aldrig sluta. Det ska jag fortsätta med. Finns inget bättre sätt än att få ur sig allt detta dagdrömmande och sätta ord på det.

Frågan är bara hur mycket sol jag kommer att få på mig denna sommar. Förra sommaren satt jag under parasollet för att jag skulle kunna se dataskärmen. Men det är värt det. Jag är ju ute i alla fall.

Denna hittade jag på en sida som även anordnar författarkurser både på distans och IRL.
http://forfattarkurs.se/

De har många intressanta kurser för oss skribenter.

Mot en ordrik sommar. Ser fram emot fint väder och massor av inspiration från människor som är ute i det fina vädret. Jag kommer att vara blekast av alla men jag bryr mig inte.
 
 

onsdag 20 juli 2016

Jag måste testa

Jag har länge läst om hur många skribenter blivit räddade av sitt novellskrivande.

Hur de har drabbats av skrivkramp och känt sig oinspirerade. Hur de har plockat fram någon gammal novell de har skrivit på för längesedan som sedan har blivit liggande på datorns hårddisk. Hur de då ha funnit ny inspiration och skrivit och skrivit och skrivit.

Inte för att jag lider av skrivkramp eller något sådant men jag blev nyfiken på novellskrivande. Hur går man till väga och hur lång ska den vara ungefär.

Jag gick genast in på Google och sökte. Fick fram massor med matnyttiga tips på hur man skriver en novell. Hur man ska börja och hur man skapar karaktärerna och så vidare.
Detta gjorde mig ännu mer nyfiken.

Då hittade jag en novell tävling där man skulle skriva en kärleksnovell på max 12 000 tecken.
Jag var ju bara tvungen att testa. Jag fick genast en idé och jag började skriva. Jag har historien helt klar för mig i huvudet och nu gäller det bara att få till det.
När jag väl hade börjat skriva insåg jag hur kul det var. Att inte gå in för djupt in vare sig karaktärer eller miljöer. Utan hålla sig lagom mycket till handlingen.
Att kunna skriva en historia på kortare tid. Det var hur kul som helst.

Inte för att jag skulle ge upp mitt romanskrivande men detta är ett bra komplement till det. I alla fall för mig.

Nu ska jag skriva färdigt denna kärleksnovell och jag SKA skicka in den till tävlingen. Som nybörjare kanske jag inte har någon chans att vinna men jag ska i alla fall ge det ett försök.

HEJA MIG !!!

fredag 15 juli 2016

Titelns betydelse

Hur viktig är titeln på boken egentligen?

Titeln på min bok kom jag på i ett tidigt skede. Sen om den håller det vet jag inte riktigt. Just då tyckte jag att den var passande och det tycker jag i och för sig fortfarande.

"Före och efter"

Är detta verkligen en bra titel på en bok? Boken handlar om en tjej som har ett struligt inre. Hon har många tankar och funderingar och slits mellan att göra rätt sak och följa sitt hjärta. När hon lämnar sin pojkvän för att finna sig själv hamnar hon i ännu värre hjärnspöken. Hon blir misshandlad och kommer att må ännu sämre. Hon förtränger länge de känslor hon har för helt fel person. Boken handlar om psykisk ohälsa och kampen mot utmattning.

Titel grundar jag på hennes liv för och efter misshandlen.
Vad tycker ni? Ska jag köra på den eller ska jag ändra?

Kan tänka mig att om man skulle ha en sådan mirakulös tur så att något förlag skulle vara intresserade av denna bok så kanske de ändå vill ändra på den.

Ja, vad vet jag. Kanske ska behålla den i alla fall.



tisdag 12 juli 2016

Olikheter

Jag har sedan en tid tillbaka konstaterat att jag och mina vänner inte delar samma intressen.

Inte för att jag ser det som ett problem men ibland skulle det vara skönt att ha någon i min närhet som verkligen förstod sig på min passion för att skriva. Alla tycker att det är superkul när jag säger att jag jobbar på en roman men innerst inne så förstår de sig nog inte på mig. Hur jag kan sitta i flera timmar och bara skriva, fantisera i hop och fortsätta skriva. Gå igenom samma text massor med gånger utan att tröttna.

Innan jag började skriva hade jag ingen aning hur det var att skriva en roman. Hur mycket tid man egentligen lägger ner på det. Nu förstår jag. Jag har snart jobbat med min i 1 år och jag är ännu inte riktigt klar. Men jag kommer att bli det.

Frågan är nu bara vem av mina vänner jag ska låta läsa boken när jag känner mig klar. Jag måste ha en testläsare. Men tänk om han eller hon inte vågar kritisera min text. Tänk om de bara säger att den är bra och sen är den inte det. Jag behöver verkligen ha någon som kan peka på det som måste skrivas om och hjälpa mig att lägga till och ta bort det som är fel. Jag behöver någon som är rejält ärlig utan att vara rädd för att såra mig.

Vem kan det vara?

Kanske ska välja någon av mina fantastiska kurskamrater som jag gick på journalistutbildningen med. Vi är vana att ge varandra feedback. De delar verkligen min passion för att skriva i alla fall. I dag fick jag veta att ytterligare en kurskamrat har börjat skriva en roman. Och han ville ha vår feedback på valda delar. Jag blev så klart eld och lågor och sa direkt att jag gärna hjälper till. För det är ju ändå så att dessa människor förstår mig. De förstår hur de är att sitta ensam och skriva. De förstår hur det är att gå runt med en överaktiv hjärna som ständigt kommer på nya saker, som ständigt söker spännande karaktärer och miljöer.

Kanske är det också så att det är bra att alla mina nära vänner inte är som jag. Frågan är om det inte skulle bli lite smått tråkigt då om vi alla vore lika. Det är ju ändå olikheterna som är roliga. Jag behåller gärna mina kompisar precis som de är. Jag får helt enkelt skaffa mig nya bekantskaper som kan dela mitt intresse.

måndag 11 juli 2016

Sommarsysselsättning

Innan jag åkte i väg för att ha en veckas semester hos mina föräldrar i Värmland skrev jag ut boken. Jag tänkte att det kunde vara lättare att läsa och skriva anteckningar på ett papper. Att kunna skriva mina ändringar och kompletteringar i rött.

Jag började och det var hur kul som helst. Lustigt när man läser en historia som man vet exakt vad som ska hända hela tiden men ändå är det så spännande. Jag kan förundras över att jag fått till vissa bitar så bra och jag uttrycker mig så bra. Nästan som om jag har svårt att förstå att det är jag som har skrivit det hela. Men det har jag.

Jag har skrivit ut totalt 180 A4 sidor och det är många sidor att hålla ordning på. Som tur är har jag numrerat sidorna i fall olyckan skulle vara framme. När jag började skriva hade jag ingen aning om hur många ord det skulle bli och frågan är ju hur många ord man ska sträva efter.

Sätter ni upp något mål när det gäller ord eller kör ni bara på? Finns det något riktmärke på hur många ord man måste uppnå för att det ska räknas som en hela roman?

Om jag har kollat rätt så skulle min bok bli ca 327 sidor med de antal ord jag har i dag. Men då har jag inte redigerat den färdigt ännu. Jag har kommit på massor med kompletteringar och det finns många onödiga ord som jag ska ta bort.

Jag har gått igenom hälften av sidorna och jag ser hur historien växer mer och mer efter varje redigeringsomgång. Ska bli kul att se vart det hela slutar.
Sommaren är den bästa årstiden att ägna sig åt detta då man kan sitta ute i solen och "jobba". Jag har suttit i solen med bunten i mitt knä och pennan i högsta hugg. Jag älskar verkligen den här delen av bokskrivandet. Även om man inte skriver så mycket så är det ändå en del i skapandet. Skapandet av vad jag hoppas på ska bli något många läser med glädje. Men än så länge är det bara för mina ögon och huvud. Efter sommaren kanske jag känner mig redo att testa den på någon annan. Vem vet!!

fredag 8 juli 2016

Författare eller inte

När kan man kalla sig själv författare?

Jag tror att det finns många svar på denna fråga och jag kan bara svara för mig själv.

Är det när man skrivit sin första bok eller när den är publicerad?
Eller räknas en publicerad bok som en lyckosam händelse?
Ska man skriva flera för att räknas som författare?

Jag tycker så här........
Jag har skrivit min första roman men jag anser inte riktigt ännu att jag är klar. Jag ska, när jag känner mig klar, skicka in den till förlag och försöka få den publicerad. Jag vet att det inte kommer att bli lätt men jag ska i alla fall försöka. Men bara för att jag skrivit en första roman kan jag inte kalla mig själv för författare. Jag kan gå med på uttrycket skribent men inget annat. Visst längtar jag efter att få kalla mig själv för författare men jag är inte där, ännu.

Men jag tycker att om man får en bok publicerad och utgiven och får vara med om hela balunsen. Ja, då kan man kalla sig för författare. Man har ju ändå åstadkommit så mycket. Man kommer alltid att ha sin bok i en fin tryckt förpackning. Bortom Word dokumentet. Utanför datorn. En fin bok som man kan placera i bokhyllan med sitt namn på.

Åh, vad jag längtar efter det. Jag längtar efter att få kalla mig själv för författare. Jag har dröm om det så länge och nu tycker jag att det är min tur.

torsdag 7 juli 2016

Jag kunde inte låta bli

Jag hade lovat mig själv att vänta men jag kunde inte låta bli.

Jag hr en hel drös med idéer i mitt huvud och de bara längtar efter att få komma ut. Jag och min man har spånat länge och nu var jag bara tvungen att börja. Börja skriva min andra roman. Även om jag hade bestämt mig för att göra hela den första klar innan jag började nästa projekt. Men det är så vansinnigt roligt att skriva och fantisera så jag var tvungen att börja.

Den första boken är "klar". Den är utskriven på papper och jag är i full gång med att redigera den. Omgång ett är klar men det kritiska ögat är hårt och omgång tre är i full gång.
Jag är ganska nöjd med berättelsen och vissa delar är riktigt bra.  Den är roligt att läsa den men jag vill också skriva.

Jag vet att bok nummer två kommer att bli en svårare match då den är mer komplicerad. Den kommer att innehålla mord och besvärliga relationer. Mera tekniska aspekter som behöver bli rätt och betydligt mer research. Men jag ser fram emot detta projekt och det känns bra att köra de båda parallellt. Ska bli spännande att se hur de båda projekten slutar.

Hur gör ni andra under redigeringsprocessen? Ägnar ni enbart åt ett projekt i taget eller skriver ni på många samtidigt?

fredag 1 juli 2016

Jag, jag och bara jag

Min första roman är skriven i "jag" form. Huvudpersonen berättar hela historien och hennes tankar finns med i stor utsträckning.

Nu har jag gjort några redigeringsomgångar och jag fastnar alltid på en del i boken som jag inte riktigt vet hur den ska vara.
Jag gillar verkligen det jag läser och berättelsen driver hela tiden framåt. Även om jag nu råkar vet hur den slutar så är den väldigt händelserik.

En del i mitten av den hänger jag upp mig på. Där kommer helt plötsligt en annan persons berättarröst in. Kan jag verkligen göra så???
Denna del i boken är väldigt viktig för handlingen och jag kan inte bara ta bort den. Hur ska jag göra?
Ska jag skriva om den? Ska jag hålla mig till "jag" form? Men hur ska jag då få in denna avgörande del i boken som huvudpersonen inte är delaktig i??

Så många frågor, men jag behöver verkligen er hjälp. Det är tydligt i denna del av boken vilka som pratar med varandra men det känns konstigt att bryta "jag" berättandet.

Tacksam för all hjälp jag kan få. Känns som att jag inte alls kan släppa denna tanke innan jag får höra en åsikt om saken. Hoppas att ni kan hjälpa mig.

torsdag 30 juni 2016

Tid att skriva

Det börjar närma sig semester och jag längtar verkligen efter det.

Jag ska denna sommar få njuta av att vara ledig i hela fem veckor. Jag ska få slippa tänka på att gå upp till jobbet och istället ägna mig åt det jag tycker är kul. Gissa vad det är?

Förutom glädjen över att få vara med min familj ser jag fram emot att verkligen ha tid att skriva. Jag kan sitta i lugn och ro och grotta ner mig bland orden och bara få uttrycka mig med hjälp av orden. Det får mig att känna mig lugn och avslappnad. Ingen får mig så glad som att få till det där kapitlet som jag har haft i huvudet ett tag. Jag har tusen idéer i mitt huvud och problemet är att min tid inte räcker till för att få ner de gyllene orden som startar skapandet av min nästa bok.

Jag har skrivit färdigt den första boken men jag har mycket redigerande kvar. Nu har jag skrivit ut mitt manus så det är bara att fortsätta redigeringen. Den röda pennan är framtagen och jag ska plocka fram det kritiska ögat. Jag längtar verkligen. Kommer historien att hålla från början till slut? Kommer jag att vara nöjd? Den frågan är i och för sig enkel, nöjd det kommer jag aldrig att bli.
Men jag strävar efter att bli så nöjd så att jag vågar låta någon annan läsa boken. Det är mitt nästa mål med den och förhoppningsvis i framtiden kommer jag även att våga ta nästa steg.

Detta är vad jag tänkte ägan mig åt under semestern. I alla fall en stor del av tiden. Finns nog en hel del andra saker jag gärna gör också. Ska bli kul att se hur långt jag har kommit i mina båda projekt när sommaren är slut.

Sommaren är verkligen den tiden jag både läser och skriver som mest. Ska bli kul att se vad denna sommar har att ge.

När skriver ni som mest och har störst inspiration?

måndag 20 juni 2016

Karaktärsdrag


Jag fick i fredags nya numret av tidningen Skriva.
Blir allt lika glad när tidningen kommer och den är väldigt intressant att läsa. Massor med tips och rolig läsning. Alltid finns det någon del som hjälper mig framåt och jag vill bara bli en bättre skribent. www.tidningenskriva.se
 
Denna gången handlade det mycket om hur man får till sina karaktärer. Riktigt spännande läsning och jag tog till mig massor av den. Genast fick jag ny energi och ska fördjupa mig ytterligare i mina karaktärer. Det är väldigt viktigt i en bok att karaktärerna blir tydliga och att man känner med dem. Detta kan också vara svårt. Mina karaktärer sitter så djupt i mitt huvud och jag måste bara få fram alla egenheter och karaktärsdrag.

Även om jag har skrivit klart min historia så ska jag nu ta en omgång med karaktärs genomgång. Otroligt spännande. Är verkligen mina karaktärer levenade och får jag verkligen fram det jag vill i dem? Deras utseende är ju en sak men hur de beter sig en helt annan. 

Min roman handlar mycket om känslor och huvudkaraktären har jag inga som helst problem med att få fram till sitt rätta jag.  Hon har många tankar och hennes personlighet syns tydligt. Nu ska jag ta mig an alla bifigurer för att få en tydligare bild av dem. Ännu en ny sak att ta tag i som är helt ny för mig. Visst har jag jobbat mycket med mina karaktärer under resans gång men nu ska de fördjupas ytterligare och jag hoppas att det ger boken ännu en skjuts framåt.

Det enda problemet jag har just nu är att min hjärna kokar över av nya idéer på nya böcker jag vill och ska skriva. Jag måste bara samla mig och göra en sak i taget. Men för de som känner mig väl så är det helt omöjligt. Jag har oftast flera projekt på gång samtidigt och jag kan bara inte låta bli det.
Jag får helt enkelt intala mig själv att detta är viktigast just nu.
 
Jag tar på mig de kritiska ögonen och gör en djupdykning.
 
 
 

torsdag 16 juni 2016

Läsa för att bli bättre

Jag har en liten paus i från redigeringen för att samla ny inspiration.

Innan jag vågade börja skriva min bok läste jag mycket på nätet om hur jag skulle göra för att det ska bli så bra som möjligt. Det har blivit många goda råd på vägen och jag har valt att ta till mig några men sedan har jag gjort det på mitt sätt. Jag har valt en väg som passar mig och jag har aldrig tvingat mig till att skriva. Än så länge har det gått riktigt bra. Även om vägen till publicering är lång och frågan finns naturligtvis om jag någonsin kommer dit. Men jag försöker verkligen.

Ett av de råden jag tog åt mig mycket av var att läsa. Läsa hur andra skriver och finna inspiration från andras böcker. Detta är ett riktigt bra råd tycker jag. Jag älskar att läsa och har jag väl börjat läsa en bok jag tycker är bra kan jag inte sluta.

Nyligen läste jag en bok jag tyckte var riktigt bra. En okänd författare för mig. Jag fick ett tips från en kompis och hon beskrev den som en bladvändare.

Simona Ahrnstedt- En enda natt.
En omöjlig kärlekshistoria med snabbt tempo. Den innehöll det mesta. Intriger, kärlek, sex, hämnd, dramatik och många funderingar. Många kallar denna typ av böcker för "tantsnusk" men det får de gärna göra. Jag gillar denna typ av böcker och även om vissa saker kan vara förutsägbara så är det ändå riktigt bra underhållning.
Boken handlar om en Natalia som tillhör Sveriges adel. Hon lever ett rikt liv och har aldrig saknat något. Förutom sin pappas respekt. Hon möter David som har fått jobba hårt för sin rikedom.
Det som först skulle vara ett sätt för David att komma åt Natalias pappa förvandlas till en omöjlig och förbjuden kärlekshistoria. Där Davids planer att stjälpa Natalias pappa och hans imperium får oanade konsekvenser.
Jag läste ut boken på bara några dagar då jag ständigt drevs av att få vet vad som skulle hända härnäst. En klart läsvärd bok om man gillar att dras in i en historia om kärlek och intrig.
Tack min vän Ann-Charlotte för att du fick upp mina ögon för denna författare. Jag gillar sättet hon skriver på och den är väldigt lättläst.
Tack även till Simona Ahrnstedt, Sveriges romancedrottning, för inspirationen att försöka skriva lika bra som du.
Jag har nu även köpt nästa bok av henne och väntar med spänning på nästa bok som kommer i år. Ny inspiration är alltid bra och det driver mig framåt. Jag vill bra fortsätta skriva och utveckla min egen bok. Även om jag har långt kvar innan jag åstadkommer en sådan här roman. men det är bara att kämpa. Kanske en dag når jag mitt mål.

tisdag 14 juni 2016

Rond ett avklarad


Jag har nu avklarat redigeringsrond nummer ett.
Jag är nöjd med de ändringar jag har gjort och är nu snart redo för nästa rond.
Nu behöver jag bara ta ett djupt andetag och sedan är det bara att köra igen.

 Det är kul att se hur omskrivningarna blir och texten har verkligen växt. Antalet ord har blivit flera och meningarna djupare. Från början gillade jag inte det slut jag hade skrivit men när jag nu läst igenom allt och skrivit om vissa saker så känns slutet helt okej.

Men det kan bli bättre, jag vet att det kan bli bättre.

Men nu behöver jag ett andrum. Det tar på krafterna att läsa sin historia. Hjärnan jobbar på helvarv och det är svårt att släppa det. Sömnen blir bristfällig och jag vill bara fortsätta läsa. Jag vill bara fortsätta se det hela växa fram. Jag vill bara göra mina ändringar. Frågan är bara när man känner att man har gjort de ändringar man behöver göra. Hur vet man att historien sitter? Hur vet man att den är klar?

Jag har en kompis som har lovat mig att läsa boken och nu längtar jag efter att hon ska få göra det. Är nyfiken på vad hon tycker. Frågan är bara när jag vågar släppa den ifrån mig.
Frågan är om jag någonsin kommer känna att jag är klar. Men nu tar jag en paus och laddar inför nästa redigeringsrond. Ser verkligen fram emot detta. Nu vet jag ju vad det handlar om och vet att det är så himla roligt att göra jobbet.
Redigeringen är löjligt rolig och jag vet att jag har många ronder kvar innan jag kan känna mig klar. 

Om jag någonsin gör det !!! 

Grejen är bara att jag har hundra andra idéer i huvudet på fler böcker som jag vill skriva. Jag vill börja med dessa men jag känner att jag måste bli klar med den första till att börja med.
Jag är så rastlös och det är nog det som är anledningen till att jag ständigt vill komma framåt. Jag vill utforska nya världar och jag har så många idéer.

Full fart framåt!!!

lördag 11 juni 2016

Ge aldrig upp

Alla har sina drömmar och många drömmer om att en dag skriva en bok. Jag har inte berättat för många att jag skriver en bok men de jag har berättat det för har varit väldigt intresserade.  De har många frågor och alla tycker att det är kul. Många delar min dröm men de flesta anser inte att de har tid.

Läste detta i går och Charlotte har så rätt. Ingen har egentligen tid att skriva en bok. Men man får ta den tiden man har och prioritera. Man får skriva vid varje tillfälle man får. Hade jag varit ekonomiskt oberoende så hade jag definitivt haft mer tid. Men det är få förunnat att ha den möjligheten.

/https://debutantbloggen.wordpress.com/2016/06/10/jag-vill-ocksa-skriva-en-bok-men/

Jag har absolut inte tid att skriva en bok. Men jag gör det i alla fall. Jag jobbar heltid, pluggat halvtid, har två barn som utövar en rad olika aktiviteter som de behöver skjuts till, de har cheerleadingtävlingar som jag ska gå på, fotbollsmatcher att titta på, ett hem att ta hand om, osv osv...
Nej, jag har inte tid. Men om man verkligen vill något så måste man prioritera. I mitt fall har jag valt bort saker för att ha tid att skriva. Men jag saknar inte det jag har valt bort. Tvn klara sig alldeles utmärkt utan mig och jag missar inget viktigt.

Att skriva en bok kan liknas vid att springa ett Marathon. Jag håller helt med Charlotte om detta. Det är något som i början är en enorm kick men när du kommit en bit tar det emot och du känner att du vill ge upp och låta bli hela grejen. Jag har också drabbats av det. Men jag har en järnvilja och jag vägrar att ge upp. Har jag börjat med något måste jag slutföra det.

Under tiden jag har skrivit min bok har jag haft massor med motgångar. I februari led jag av utmattningssyndrom och kunde inte skriva alls. JO jag skrev men jag kunde inte skriva på boken. Hjärna var som bortkopplad och just då kunde jag bara skriva det som for runt i min hjärna. Jag behövde få det ur mig. När jag började återhämta mig från utmattningen tog jag tillvara på erfarenheten och den fick bli en del av min bok. Det gäller att utnyttja sina erfarenheter.

Jag tror att ALLA kan skriva en bok, det gäller bara att vilja det tillräckligt mycket. Det tar tid och det tar på energin. Vissa stunder känner man sig värdelös och skriver uselt. Vissa stunder blir allt bara så bra. Man läser igenom texten och man känner sig nöjd. Men GE ALDRIG UPP.
Det är en riktigt häftig känsla när man känner att man skrivit klart boken även om man har månader kvar att redigera den känner man ändå att man har skrivit den. Det är så häftigt.

Jag började skriva min bok för 10 månader sedan och skrev klart den bara för några veckor sedan. Men jag är långt i från klar. Historien finns där men den behöver redigeras. Tiden är inte bortkastad och jag har verkligen utvecklats i mitt skrivande och kanske även som person.

Fortsätt skriva!!!!! Kanske kan man nå sin drömmar man måste bara kämpa lite.





fredag 10 juni 2016

Redigeringsfasen är i full gång

Inte visste jag att det kunde vara så roligt att redigera något.

Jag har alltid trott att skrivprocessen är den roliga biten. Att skapa meningar som skapar en händelse som till slut blir en berättelse. Jag ska inte säga att den biten är tråkig på något som helst vis men att sedan börja läsa igenom det hela och göra ändringar och kompletteringar. Det är hur kul som helst. Jag ser hur historien sakta men säkert kommer fram och kompletteringarna bara rinner ur mig.

Nu har jag kommit fram till kapitel 26 och jag har en bit kvar men jag har så roligt. Jag kan komma på mig själv med att sitta och le när jag kommer på en ändring som bara blir så bra. Texten växer mer och mer för varje ord som ändras och handlingen blir mer och mer intensiv. Jag älskar det!!!!

Nu vill jag bara ägna all min tid åt detta och bli klar med redigeringsomgång ett. Jag vet att det kommer att bli en rad redigeringar men det gör mig ingenting. Jag har all tid i världen eller har jag det.

Innerst inne vill jag bli färdig så att jag kan få pröva mina vingar men jag känner att den håller inte riktigt ännu. Först ska den gås igenom ett antal gånger till och sen ska en kompis till mig få läsa den för att se vad hon tycker. Sen kanske, men bara kanske, ska jag våga mig på att skicka in den till något förlag. men jag blir nervös bara av att tänka på det. Jag får helt enkelt slå bort tanken och koncentrera mig på det jag håller på med just nu. Läs, ändra, komplettera!!!!

Jag fortsätter att le och ser hur allt växer fram och jag vet att någon dag kommer modet. Då är det bara att flyga med.

tisdag 24 maj 2016

Nytta och nöje

Jag är mitt upp i genomgången av boken och det är såååå kul.

Jag har kommit till kapitel 12 och jag lovar att det har blivit många ändringar. Formuleringarna ändras och jag hoppas att det blir till det bättre.

En sak som jag är glad över är att jag har gått en utbildning där jag har lärt mig journalistiskt skrivande och det har jag verkligen nytta av.
Som journalist lär mig sig att skriva enkelt och med begränsat antal tecken/ord.
Man sållar bort onödiga ord och stramar åt texten så att den blir ännu bättre.

När jag började gå igenom min text upptäckte jag att jag använt ordet SÅ vid ett flertal tillfällen. Eller väldigt ofta kan jag säga. Många av mina "SÅ" togs bort för de behövdes helt enkelt inte.
Sen reagerade jag på ordet MAN. "Man borde kanske gå ut en stund i det fina vädret".
Jag hörde min journalistik lärares röst klingande i huvudet och blev full i skratt.

"Det heter inte man, det ska vara jag"

Inte för att jag är någon språkpolis men det är riktigt kul att se hur texten förändras när man gör små ändringar. Men det är lätt att skriva precis som man pratar.

Nu är det bara att fortsätta redigeringen och se hur resultatet blir.

torsdag 19 maj 2016

Slutet

I går kom jag till den punkt jag har längtat så länge efter.

Slutet sattes på pränt och allt flöt på i en väldigt fart. Jag älskar slutmeningen men det andra blev lamt. Jag hade bilder i mitt huvud hur allt skulle sluta men jag fick inte till det, i alla fall inte som jag ville. Jag funderade länge på hur jag skulle skriva om det men det gick bara inte.

Jag bestämde mig för att vara stolt över att ändå har kommit i mål, även om jag har en lång väg kvar. Jag har ju ändå orkat fortsätta skriva trots att det har varit motigt många gånger. Jag har skrivit en roman som jag bitvis tycker är väldigt bra. Nu vill jag inte vara självgod och säga att jag är bra men jag är stolt. Stolt över att jag har skrivit en hel historia. Nu ska det bli kul att se om den hänger ihop också. Kanske någon av karaktärerna ändrar ögonfärg helt plötsligt.

Jag ska nu börja från början. Jag ska läsa det hela med ett kritiskt öga. Det kommer inte bli några problem det kan jag lova. Jag kan vara hur kritisk som helst. Jag vet att det finns många förbättringar att göra och jag vet att historien inte är perfekt och klar på långa vägar men det ska bli mig ett sant nöje att läsa hela. Kanske har jag redan nu en del ändringar som jag känner direkt att jag vill göra.

Jag har kommit långt i processen. Från början skulle jag skriva hela boken och sedan slänga den. Men min omgivning har övertalat mig att inte kasta bort allt arbete jag lagt ner på den. Jag måste i alla fall försöka. Min författardröm har växt mer och mer under de nio månader som jag har skrivit och jag vill så gärna den ska få ett annat öde än att bara ligga i min dator.

Nu ska jag bara skriva ut det hela och sedan kommer kritikerpennan fram. Det ska bli så roligt att göra detta. Kanske boken aldrig blir utgiven men då har jag i alla fall försökt. Men jag ska lyckas det har jag bestämt mig för.

måndag 16 maj 2016

Inspireras av andra

Inget inspirerar så mycket som att se andra människor lyckas.

Jag följer denna blogg och jag läser deras inlägg i princip varje dag.
https://debutantbloggen.wordpress.com/
De inspirerar mig mycket och det är så roligt att läsa hur processen gå till. Resan de gör och känslan av att till slut sitta med sin tryckta bok i handen. Releasefest och mycket mycket mer.

De ger många bra tips och jag vill inget hellre än att få vara i deras skor. Men först måste jag bli klar och jag har en lång väg dit. Men jag drömmer om det.
Ikväll ska det skrivas så att tangenterna glöder och jag hoppas att jag får till slutet. Jag vet hur jag vill att det ska sluta och tankarna flödar. I kväll ska jag få ner det på pränt.

Tack vare denna blogg har jag kommit så långt som jag har gjort. Sen har alltid funderingen funnits i hur många ord man ska skriva och jag vet att det är väldigt olika.
Men hur många ord ska man använda då för att få en lagom lång roman?

Jag tror på att man ska skriva tills man är klar och jag vet att när jag börjar läsa igenom så blir det mer än vad jag skrivit från början. Jag kommer alltid på mer som jag vill ha med och massor att stryka. Det längtar jag efter nu.

Vill bara störta hem och sätta mig i lugn och ro och bara skriva.
Tack Debutantbloggen för att ni inspirerat mig att komma vidare när det har känts tungt.
Mot nya äventyr.




fredag 6 maj 2016

Slutet är nära

Jag har nu kommit fram till slutet av min berättelse.

Jag har gått igenom berg och dalar. Jag har gått igenom ångest och panik.

Det har varit skratt och gråt. En resa som för mig började i augusti förra året när jag tyckte att livet var tråkigt. Jag letade efter mig själv och fann en passion som jag inte visste kunde fängsla mig så mycket. Men att hitta en passion behöver nödvändigtvis inte betyda att man hitta sig själv och sin plats i livet. Det kan till och med betyda att man inser att det man jobbar med känns meningslöst.

Så var det i mitt fall. Jag började känna att all tid jag spenderade på jobbet var bortkastad tid. Jag har jobbat hårt med detta men jag tycker fortfarande att det är jobbigt. Jag vill ju bara skriva......

Men jag måste samtidigt inse att jag kan inte leva på att skriva. Jag är realist och förstår mycket väl att det inte är lätt att få sin bok publicerad och kunna leva på det. Men drömma får man göra.
Jag kommer aldrig sluta drömma för det vore att ta bort något viktigt i mitt liv. Men jag tänker heller inte släppa allt och bara skriva. Jag måste trots allt försörja mig.

Men åter till slutet.

Jag har ett slut i mitt huvud och nu ska jag bara få ner det i ordform. Men jag har insett att det inte är så lätt. Eller beror det på att jag inte vill släppa taget. Att släppa något som man har jobbat så mycket med och som man har levt i. Kanske är det som att släppa en del av sig själv men jag vill göra det.
Jag vill känna att jag skrivit färdigt så att jag kan inrikta mig på att läsa, redigera och ändra.

Håller alla tummar och tår för att inspirationen faller på och framför allt att jag får tid att slutföra detta för att komma vidare.

måndag 25 april 2016

Gränsen är passerad


I går hände det!

Det magiska strecket som jag har väntat på så länge.

Mitt arbete har äntligen tagit mig förbi en gräns jag aldrig trodde att jag skulle passera.

 Jag har skrivit mer än 70 000 ord och jag är så lycklig. Trodde aldrig att jag skulle komma så här långt. Men nu är jag här och jag är redo att knyta ihop säcken.

Jag har läst på många ställen hur många ord man ska skriva men jag tror på att man ska skriva tills berättelsen är klar.

 Jag är inte riktigt färdig ännu. Jag ska få ihop ett slut på det hela och jag vet hur jag vill att det ska sluta men nu ska jag bara skriva det också.

Men jag känner mig så stolt över att ha kommit så här långt och det sporrar mig till tusen.
Nu har jag fått ny energi att även klara av slutet.

 När slutet är klart har jag en lång väg att gå. Texten behöver gås igenom en och säkerligen flera hundra gånger innan jag är bekväm med att låta någon annan läsa den.

 Under resans gång har jag läst det jag redan skrivit hur många gånger som helst och jag har ändrat massor. Frågan är bara när man känner sig klar. Det känns som att det alltid kommer fram nya saker som jag vill ha med. Ändringar. Nya dialoger och ännu mer skildringar av omvärlden. Wow, jag har mycket jobb kvar men OJ så roligt det är att skriva denna berättelse.

Jag kan komma på mig själv med att sitta och le och sen smattrar jag på tangentbordet.

 Min man har beskrivit mig när jag hamnar i ett av mina skrivarflow:

”Med ett ständigt leende smattrar du på tangenterna. Du svarar inte på tilltal och du är någon helt annanstans.

Tiden rinner i väg och jag får påminna dig att du måste gå och lägga dig på kvällen.

Men det är kul att se dig. Du ser så vansinnigt glad ut”

Jag kan ju själv säga att det verkar inte som att jag är speciellt social i detta sammanhang. Men annars kan jag vara det jag lovar.

Men åter nu till min stora stolthet. Min älskade berättelse. Som är skapad med så mycket energi och kärlek.

NU vill jag bara fortsätta och det ska jag  verkligen göra.

Känner mig stark och idérik. Nu ska den här drömmen bli sann.

 

tisdag 19 april 2016

Ett rus som aldrig försvinner

Jag är mitt uppe i skrivandet av min artikelserie om fallskärmshoppning.
Det finns mycket som jag vill få med och jag har fått lagt bokskrivandet åt sidan för ett tag. Den finns ju kvar där och jag vet att detta ger mig mycket inspiration både som skribent och som människa.

Jag hittade helt rätt person att intervjua om fallskärmshoppningen och jag fick följa med en söndag när de skulle hoppa på sin hemmaklubb i Nyköping.
Jag anlände vid lunch, solen strålade och det var en perfekt vårdag. Det fanns mycket spänning i luften och stämningen var på topp. Alla var där av samma orsak och alla log.

Killen som jag skulle intervjua var näst på tur att hoppa och jag slog mig ner och observerade allt som hände. Då detta är helt ny mark för mig så visste jag inte alls vad som skulle ske.
När hopparna syntes på himlen och var på väg ner mot flygfältet fattade jag kameran och var redo att fota. Bilderna blev riktigt bra och jag kände mig nöjd.

Jag fick se när nya elever gjorde sin första hopp och jag fick min intervju. Det som hände sedan är för mig fortfarande overkligt. I bland får man utmaningar i livet som man inte kan tacka nej till.
- Vill du testa???
Kanske var det för att jag sprang runt där och frågade alla hur det kändes att hoppa. Enligt alla jag frågade så behövde man uppleva det själv för att förstå.
Jag sa alltid när jag var yngre att detta var en av mina drömmar. Nu stod jag där och kunde få den drömmen uppfylld. Vad jag svarade??!!
JA JA JA
Genast blev jag nervös, nu skulle jag verkligen göra detta.

Jag blev presenterad för tandempiloten som skulle ta med mig på en resa som jag aldrig kommer att glömma. Jag blev försedd med en sele och vi gick mot flygplanet. Vi tog plats på golvet och flygplanet rullade ut mot startbanan. Huvudet var helt tomt.

Vi kom upp till den tänkta höjden och tandempiloten frågade mig om jag var nervös. Då var jag inte nervös men jag lovar att när luckan öppnades och det var dags att hoppa ut kom nervositeten. Det var VÄLDIGT långt ner till marken. Skulle jag verkligen vara så galen och hoppa ut där.
Mer än så hann jag inte tänka innan jag svävade bland molnen 3000 meter över marken. Jag kände mig så fri och det fanns inga problem i hela världen. Jag såg välden på ett helt nytt sätt och jag var helt lyrisk.

Innan jag visste ordet av så bromsades fallet upp och fallskärmen vecklades ut. Det blev helt tyst och stilla. Tandempiloten förklarade hur man styrde och jag fick prova själv. Vilken häftig känsla. Att sväva helt fritt uppe i himlen och styra runt en fallskärm. Det jag upplevde då kommer jag aldrig att glömma. Det var en upplevelse som kommer att finnas med mig resten av mitt liv.

Jag ville aldrig att stunden skulle ta slut. Men allt har ett slut. Efteråt kände jag bara en ofantligt stor lycka av att verkligen ha gjort det. Adrenalinkicken var total och jag insåg då att det inte kunde beskrivas med ord. Orden räcker helt enkelt inte till. Där och då skulle jag ha klarat av vad som helst. Jag kände mig så stark och levande.

Jag kommer alltid att vara tacksam och djupt imponerad av den människa som tog mig med på det äventyret. Han förändrade mitt liv. Från att nästan ha tappat livslusten i början av året så var jag hög på livet. Ruset finns fortfarande kvar och jag kan äntligen leva. Jag kan njuta mer av livet.
Blundar jag så kan jag fortfarande känna hur det känns att falla fritt i 200 km/h. Så häftigt.
Skulle jag få chansen skulle jag göra det om och om igen. Finns inget bättre än att känna sig fri. Bättre terapi finns inte.

Nu ska jag bara försöka sammanställa min upplevelse på Sveriges mysigaste fallskärmsklubb och det är inte lätt kan jag lova. Själv befinner jag mig fortfarande svävandes bland molnen med ett stort leende på läpparna. Undrar om jag någonsin kommer att landa.





tisdag 5 april 2016

Äntligen!!

Då var man tillbaka i verkligheten.

Jag har haft en fantastisk vecka tillsammans med min familj. Vi har verkligen tagit det lugnt och bara varit tillsammans. Jag har till och med kommit i gång med mitt slutprojekt på journalistikkursen.
ÄNTLIGEN!!!

Det var en sömnlös natt. Alla sov utom jag. Jag satt i sängen och kollade ut över berget och då plötsligt kom idén. Jag ska skriva om fallskärmshoppning.
Vart jag fick den lysande idén i från har jag ingen aning om. men jag blev eld och lågor och började kolla upp detta med en sådan energi. Men hur skulle jag få tag på någon att intervjua?

Men alla bitar föll på plats under semesterveckan och jag lämnade in min synopsis i tid. Nu ska det bli kul att höra vad lärarna och mina kurskamrater tycker. Jag är i alla fall helnöjd med att få skriva om detta. Det ska bli en spännande resa och jag kommer att lära mig massor. Kanske kan jag hämta lite inspiration från detta till min bok.

Jag väntar med spänning och lovar att berätta för er hur det går. Jag ska till och med få vara med fallskärmshopparna vid ett hopptillfälle och vem vet hur när jag kommer.

torsdag 24 mars 2016

Om en vecka har jag passerat gränsen

Nu tänkte jag ta lite välbehövlig PÅSK semester tillsammans med familjen.
Bilen packas i kväll och sen far vi mot Värmland och sedan vidare till skidanläggningen Branäs.
Det ska bli så skönt att få vara tillsammans hela familej och bara mysa. Åka skidor på dagarna, pulka på kvällen och sen krypa upp framför den öppna spisen tillsammans senare på kvällen. Vi alla behöver få vara tillsammans.

Själv har jag mycket skrivande att tänka på. Jag är inne i slutspurten på min utbildning och har ett stort skrivprojekt att ta tag i. Problemet är bara att jag inte vet vad jag ska skriva om. Jag ska skriva en artikelserie om ca 10 000 ord och jag har inget ämne, jag har ingen att intervjua och jag är helt tom på idéer. Paniken är nära och idén ska presenteras den 4/4. Gaaaahhhhh.

Men jag ska nu ta denna vecka semester och verkligen skriva. Jag kommer att ha tid att skriva och jag ska verkligen ta det lugnt. Gränsen på 70 000 ord kommer att passeras och jag känner mig riktigt nöjd med det. Kanske kan jag även få till en början på mitt andra skrivprojekt. Jag måste verkligen sätta det då det är mitt slutprojekt. Annars är hela kursen bortkastad.
Bara jag får rensa hjärnan från allt jobbigt och ta det lite lugnt så kommer säkert idéerna flöda. I alla fall hoppas jag det.

Men jag vet hur det kommer att bli. Med lite miljöombyte så får jag alltid nya idéer. Jag kommer sitta där och skriva för glatta livet när barnen har somnat.

Jag ska även hinna med annat än att skriva och jag vet att jag kommer att göra det också.
Jag längtar så mycket!!!

GLAD PÅSK!!

fredag 18 mars 2016

När tiden inte räcker till

Jag älskar verkligen att skriva och just nu är jag mitt uppe i så många skrivprojekt att jag har tappat räkningen. Jag har massor med skoluppgifter som ska skrivas, jag är med i en skrivarövning där man ska öva på sitt kreativa skrivande, jag håller som bäst på att skriva om min älskade roman och jag försöker hinna med att uppdatera mina bloggar. Men OJ vad roligt det är.

Har så svårt just nu bara att hinna med att skriva så mycket på boken som jag vill. Jag närmar mig  den magiska gränsen på 70 000 ord och det känns helt galet. Har jag verkligen skrivit så mycket.
Min stora fundering just nu är bara hur mycket DRAMA en bok klarar av. Eller rättare sagt, hur mycket klarar läsaren av. Det finns inte mycket dö tid i min bok, det händer saker hela tiden.
Het ljuvlig kärlek blandas med hjärnspöken som ställer till tankarna. Frågorna är många och det finns inte mycket dötid. Men kan det bli för mycket?
Men jag har läst mycket om skrivande och man ska inte låta läsaren tycka att det är tråkigt och slutar läsa. Jag vill att läsaren ska känna att de inte kan lägga boken i från sig då de vill veta hur det ska sluta. Men är jag kapabel att klara av detta?

Det enda sättet för mig att få reda på det är att fortsätta skriva. Kanske vara modig och låta någon läsa det jag har skrivit. Men vem skulle det vara?
Min man är inte riktigt rätt person. Han gillar inte att läsa och jag tror inte att han skulle gilla historien. Jag skulle skämmas om jag lät min mamma läsa den. Men jag har en kompis som skulle kunna läsa den. Hon är en smart tjej med huvudet på skaft. Hoppas att hon kan ta sig tiden att hjälp mig. För det skulle kännas ganska värdelöst att ha lagt ner så mycket tid på detta och sedan låta det ligga i datorn. Oläst.

Men först ska det skrivas färdigt och sen ska det redigeras och kanske när jag är nöjd kan jag låta någon läsa den. Det betyder typ aldrig med tanke på att jag aldrig någonsin kommer att bli nöjd. Men men det är bara att kämpa. Kanske kan det bli något av den. Min kära älskade roman.

måndag 7 mars 2016

Längtar hem


Jag har varit bortrest i Värmland under helgen.

Mina hemtrakter, där jag är född och uppväxt.

Det har varit återträff med mina barn som har varit där en vecka utan oss.
Släktkalas för syskonbarn som snart fyller år, planering inför kommande skidresa och goda middagar med mina föräldrar.

Det har varit en trevlig men instensiv helg. Även om jag måste säga att födelsedagskalaset hade mer att önska.
Men jag lovar att det gav mig lite inspiration i mitt skrivande.

Ett stelt kalas där barnen sprang till sina rum och roade sig med sitt. Vi vuxna, människor från två släkter, skulle försöka att ha någon slags socialt umgänge. Men allt kretsade runt samma personer och om jag ska vara ärlig så vet jag inte om jag ens pratade med någon annan än min bror.

Men jag fick så mycket att skriva om som jag bara måste få med. Ett socialt experiment när man blandar två släkter, som visserligen känner varandra sedan innan, som ska fika tillsammans och försöka hitta samtalsämnen som intresserar alla. Det gick inte så bra alla gånger vill jag lova.

Själv längtade jag efter att jag skulle få gå hem och fortsätta att skriva. Jag skrev ner en massa stödord på det gamla hederliga viset. Med papper och penna.

Datorn hade jag ju lämnat hemma under helgen. Men papper och penna fungerar lika bra det. Det finns alltid där i handväskan. Utifall att.

Utifall att händer hela tiden just nu. Jag hittar ständigt saker som jag vill få in någonstans. Det finns så mycket att skriva om och jag håller nästan på att spricka.

Nu vill jag hem och fortsätta skriva. Skriva så att orden bara forsar ur mig. Men i dag hinner jag inte och det grämer mig.

Men i morgon, då ska jag skriva hela kvällen. Jag vill skriva hela natten men det går inte.

 Jag får helt enkelt finna mig i att jag har annat jag måste göra i mitt liv. Men jag har tid att vänta. Tankarna finns kvar där i mitt huvud. De bara väntar på att få komma fram. Fram för att präntas ner i form av tusentals ord. Åhhh vad jag längtar.