torsdag 17 augusti 2017

Välbehövlig skrivpaus

Sommaren är den perfekta årstiden att få tid till skrivande.
Planerna var oändligt stora men inget hände.
Frustrationen var enorm men efteråt kom svaret.
 
 
 
Min sommar skulle innehålla ytterligare en redigeringsomgång av boken.
Jag hade förberett mig och var redo att komma vidare men det gick inte bra.
 
Flera gånger har jag öppnat dokumentet.
Stirrat bland orden och stängt det igen.
Några timmar senare har jag gjort samma sak.
Öppnat dokumentet, läst några rader för att sedan inse att jag inte orkar ta tag i det.
 
Detta har jag upprepat för att till slut ge upp helt.
Jag tog helt enkelt semester ifrån allt, även om jag inte ville behövde jag det.
Trodde att jag skulle orkar för att det är roligt men ibland får man inse sin begränsningar.
 
Efter att nu börjat jobba igen efter semestern då jag tyvärr har mindre tid kanske det trots det kan bli lättare. Jag har förlåtit mig själv för att jag inte gjort det jag bestämt under sommaren.
Men vad har jag gjort i stället?
Jo, jag har varit tillsammans med min familj, mina vänner, läst böcker, varvat ner i solen med ett glas vin och bara njutit av att vara ledig.
Tagit dagen som den kommer för att någonstans hitta energin.
 
Det har varit helt fantastiskt.
Nu tycker säkert många skrivande människor att detta är helt bortkastad tid men det stämmer inte.
Återhämtning är det viktigaste annars orkar man ingenting till slut.
För vad händer när man inte ens tycker att det är roligt att skriva längre?
 
När man är på väg in i utmattningen och det man älskar är tråkigt. Då har man kommit helt snett.
Jag har varit där själv och därför gjorde jag valet under sommaren att BARA ha semester.
Min hjärna har aldrig semester och idéerna är många. Nu längtar jag efter att öppna dokumentet, placera fingrarna på tangentbordet och bara SKRIVA.
 
Tackar mig själv för pausen och de släppta kraven.
Nu är jag mer hungrig än någonsin att bli KLAR.
Välkommen verkligheten jag är redo, nu kör vi.
 



fredag 30 juni 2017

TID är en gåva

Insikten av att tiden inte alltid räcker till kan vara sorglig.
Men det är en del av livet och ingen har superkrafter och kan klara av vad som helst.
Själv måste jag hushålla med energin men det har också gjort att jag prioriterar saker som jag mår bra av.

Jag har en plan och vet precis vad nästa steg är i skrivprocessen. Det tar bara tid och energi att komma dit just nu. Är inne i ett annat projekt som jag hoppas kommer att bära frukt i höst.

Men jag vill skriva och jag vill bli klar med min roman.
Nästa steg för mig är att gå igenom varje kapitel och göra en sammanfattning.

Notera vilka ändringar som behöver göras och vilka delar som behöver korrigeras.
Har börjat lite smått men inte kommit speciellt långt men jag hinner.
Deadline för att jag ska vara klar med mitt manus är satt till årsskiftet. Jag tycker inte att det är kul att det är så lång tid kvar men det har varit behövligt.

Behövligt för att jag ska orka med. Vill inte pressa mig själv och jag tror att resultatet blir betydligt bättre om jag är noggrann och tar det lugnt.
Är just nu uppe i ett ganska stort projekt och  det tar tid. Bygger upp mitt varumärke som fotograf och det är ett stort jobb. Förhoppningsvis leder det någonstans och jag hoppas att uppdragen kommer under hösten.

Men snart är det semester och då finns det tid att läsa. Då ska jag läsa mitt manus och göra alla de ändringar jag vill göra. Familjen är på min sida och de förstår varför jag vill göra detta.
Ser fram emot att få se historien växa ännu mer. Vill få den klar och göra mitt allra bästa innan det är dags att flyga. Sex månader kvar till deadline och jag är helt säker på att jag är klar långt innan dess.

Även om jag inte är det så gör det inget. Jag hinner!!
Det känns tråkigt att göra prioriteringar och jag önskar att jag hade all tid i världen men så länge man prioriterar rätt saker så har man inget att oroa sig för.




fredag 9 juni 2017

Vill hela tiden

Längtan är stor när jag gör något annat. Vill vara i ruset och det känns inte som jag får nog.
Väntar på nästa stund som jag får känna pulsen och dra på smilbanden. LÄNGTAR!

Tror att många skrivande människor vet precis hur det känns när man vill skriva hela tiden.
Vill hamna i FLOW och tappa både tid och rum. Tyvärr har jag inte möjligheten att befinna mig där hela tiden. Måste hinna med livet utanför boken också, vill inte missa allt annat som händer runtomkring mig.

Vill inte upptäcka en dag att jag missat mina barns uppväxt för att jag skulle skriva de där böckerna.
Det bästa är en blandning av båda världar. Den riktiga världen behöver jag för att få inspiration och bokvärlden behöver jag för att varva ner.

Jag har nu gått igenom testläsarens kommentarer på andra halvan av mitt manus och gjort en del ändringar. Detta har lett till att jag kommit på nya idéer och scener som behöver komma in i berättelsen för att den ska bli bättre. Detta ska jag nu sätta tänderna i.

Har skrivit en rad olika ändringar jag ska göra och det är bara att sätta igång. Men sedan kommer man till kill your darlings och det är inte lätt. Jag vet att det finns massor som kan strykas och nya saker behöver komma in. Det bubblar inombords och jag vill göra detta NU.

Men först blir det analys av varje kapitel, ska bli intressant att se vad det kan ge. Allt onödigt ska bort och manuset ska städas rejält. Önska mig lycka till, jag kommer att behöva det.





tisdag 23 maj 2017

Att hamna i FLOW

Omvärlden försvinner, tiden saknar värde och du förflyttas till en helt annan värld.
Skrivkramp finns inte och kreativiteten flödar. Karaktärerna får ett eget liv och du befinner dig mitt i konflikten. Det är bara du som kan påverka hur det ska gå, det är bara så häftigt.

Jag är just nu HELT inne i redigeringsfasen. Går igenom feedback från testläsare och har tagit till mig mycket. Helt plötsligt har jag kommit på mängder med idéer som kan få historien bättre.
Hämnd, sårade känslor och mängder med konflikter.

Vill inte göra något annat än att skriva just nu.
Har lärt känna mina karaktärer ÄNNU bättre och de vill utvecklas.
Jag bubblar inombords och det bara måste komma ut.
Ingen annan kan hjälpa mig med detta. Jag är den enda som kan ta den här berättelsen till nästa nivå.

Alla skrivande människor har bättre och sämre dagar där det går mer eller mindre bra att skriva. Men den där känslan man får när allt bara flyter på är helt fantastisk. Tid och rum försvinner. Man befinner sig som i trans och man varken ser eller hör. Det enda som finns är texten och vad som ska hända härnäst.

Man hamnar i FLOW och det är en fantastisk känsla.
Har man hamnat i det vet man precis hur det känns.
Varje gång jag skriver vill jag vara där och det enda som existerar är nuet.

Jag lovar att det är bra för både kropp och själv.
Är man en grubblare som jag är så är detta nyttigt.
När jag skriver, skriver om och utvecklar så kan jag inte tänka på något annat.
Det är en slags terapi, fast jag måste säga att det är den roligaste terapin som finns.
Man får spåna fritt och det finns inga rätt eller fel. Det kan sluta hur jag vill och jag kan komma på mig själv med att bara sitta där och le.

UNDERBART!
Mera tid i Flow önskar jag mig. Men det är bara jag som kan skapa det.





söndag 7 maj 2017

Nu är den äntligen här

Äntligen!!
Stunden är kommen och nu är det upp till mig att jobba hårt för att det ska bli bättre.
Det blir mycket jobb men det ska bli så roligt. Idéerna finns där och jag vet att många korrigeringar behöver göras.

I torsdags damp den ner i min mailkorg och det kändes skönt. Det var dags att fortsätta redigeringen.
Första delen är redigerad men andra delen har varit hos testläsare och jag har låtit den vila.
Jag är helt säker på att det varit nyttigt både för mig och manuset.

Det är ju så lätt att tröttna på sitt eget manus och nu vill jag bara komma vidare.

Jag har snabbt ögnat igenom feedbacken och det finns en HEL del att göra. Men det visste jag från början. Det är de där rackarns småorden som smyger sig in här och där. Vissa scener går för fort och i bland haltar intrigen.

Men det är inga problem.
Det går att räta till och det är bara att engagera hjärnan. Spinna loss i idéer som djupt där inne finns och späda på både det ena och det andra.

Nu är jag inte riktigt så självsäker som jag låter men den här gången känns det som att det ska bli kul att redigera. Tidigare tyckte jag att det var urtråkigt. Men där har jag helt ändrat uppfattning.
Bara av att se historien växa och bli bättre gör mig så lycklig.
För det är ju i redigeringen som historien kommer fram på riktigt.

Innan jag var i den fasen fattade jag inte hur de kunde säga det men nu vet jag bättre.
Ett manus är INGENTING utan en rad redigeringar. Det är samma för alla författare.
Det finns säkerligen något geni där ute i världen som klarar det men de är lätt räknade.

Men jag är REDO.
Nu ska jag bara skapa tiden att göra jobbet. Det ska bli otroligt kul.




fredag 28 april 2017

I väntans tider

Snart är det dags och jag sitter här på helspänn. Nyfikenheten är total och jag längtar.
 
Som ni alla vet har jag skickat andra halvan av mitt manus till testläsare och jag sitter nu och väntar på feedbacken.
Jag ser fram emot den samtidigt som jag vet att det blir mycket jobb att göra när den väl kommer.
Men det är så nyttigt både för mig själv och mitt manus.
 
Jag är ju amatör i detta och även om jag läst hundratals med böcker så är det stor skillnad på att skriva den själv.
Men jag är nu redo att ta nästa steg i redigeringen och nu hoppas jag bara att orken räcker till.
 
Man får vara med om många spännande saker som Aspirerande författare och det gäller att vara beredd på motgångar.
 
Jag tror inte att någon kan skriva en hel roman utan att behöva ändra något i efterhand.
I alla fall inte när man är nybörjare.
Men det är i redigeringen som romanen växer fram på riktigt.
 
Tidigare tyckte jag att redigering var urtrist men jag har ändrat uppfattningen om det totalt.
 
Jag har sett hur mitt manus växt och blivit så mycket bättre i den senaste redigering.
Spännande att se hur den andra delen utvecklar sig efter feedback och redigering.
 
LÄNGTAR!!
 


fredag 31 mars 2017

Våga och vinn

Vågar man så får man vara med om nya saker som kan vara riktigt spännande

Skrivandet kan vara otroligt ensamt och det kan vara svårt att veta hur en text fungerar om ingen får läsa den. Jag har haft turen som har hittat en testläsare via Facebook och hon har än så länge läst första halvan av min roman. Nu har jag även skickat andra halvan och väntar med stor spänning på feedbacken.

Vi har aldrig träffats i verkliga livet men vårt samarbete fungerar bra. Jag tror att vi har mycket att ge varandra och i framtiden hoppas jag att vi kan fortsätta vårt samarbete.

Jag har läst första halvan av hennes manus och nu är jag i full gång med att läsa andra halvan. I dagarna presenterade hon även omslaget och titeln på boken och det är så spännande att få vara en del av detta. Jag får läsa före boken ens har kommit ut och jag känner mig hedrad att få vara en del av detta. Tack Anethe för att jag får delta i din resa.

https://anethebergendahl.wordpress.com/2017/03/22/forsta-feelgoodromanen-i-en-trilogi/

Så alla där ute som saknar skrivkompisar och kanske är osäkra på om ni vågar visa er text för någon.
VÅGA !!
Du har ingenting att förlora på att be en annan skrivfantast att läsa din text. Visst är det skrämmande till en början då man är rädd för att hela texten ska suga. Men...
När du väl får feedbacken och inser att du kan få ut så mycket mer av din text då sitter du bara där och ler. Fingrarna glöder och orden bara kommer till dig.
Texten växer och blir så mycket bättre. Så var det i alla fall för mig.

Din text kan aldrig bli bättre om den aldrig får läsas av någon. Visst kan familj och vänner läsa din text men jag lovar att de inte vågar vara lika kritiska. Den feedbacken jag har fått från min testläsare är helt ovärderlig. Man kommer inte hålla med om allt men mycket blir en "aha" upplevelse.

Så VÅGA och VINN annars kommer du aldrig vidare.